1 Korinthierbrevet 11
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
Kri hnukbang kami ah ka oh baktih toengah, nangcae doeh ka hnukah bang oh.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
Nawkamyanawk, hmuen boih ah kai nang panoek o poe moe, kang paek o ih patukhaihnawk na patawnh o poe thai pongah, kang pakoeh o.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
Toe nongpanawk boih ih lu loe Kri ni; nongpata ih lu loe nongpa ni; Kri ih lu loe Sithaw ni, tito na panoek o han ka koehhaih oh.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
Lawkthuih naah maw, to tih ai boeh loe lok taphong naah maw, lu khuk nongpa loe angmah ih lu khingya ai kami ni.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
To tiah lawkthuih naah maw, to tih ai boeh loe lok taphong naah maw, lu khuk ai nongpata loe a lu khingya ai kami ah oh: lu angmuilum ah sam aah hoiah ni anghmong.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
Lu khuk ai nongpata loe sam to aat ngala nasoe, toe sam to aah moe, lu angmuilum ah sam aah loe nongpata maeto hanah azat thoh parai tiah poek nahaeloe, lu to khuk nasoe.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
Nongpa loe Sithaw ih krang hoi lensawkhaih ah oh pongah, lu khuk han om ai, nongpata loe nongpa lensawkhaih ah ni oh.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
Nongpa loe nongpata thung hoiah tacawt ai, toe nongpata loe nongpa thung hoiah ni tacawt.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
Nongpa loe nongpata han ih sah ai, toe nongpata loe nongpa han ih ni sak.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
To tiah oh pong khue na ai, van kaminawk pongah, nongpata loe a lu nuiah sak thaihaih tawnh, tito amtuengsak hanah, lu khuk han oh.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
Toe Angraeng ah, nongpata loe nongpa ai ah om thai ai, nongpa doeh nongpata ai ah loe om thai ai.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
Nongpata loe nongpa thung hoiah tacawt baktih toengah, nongpa doeh nongpata thung hoiah ni tacawt; toe hmuennawk boih loe Sithaw khae hoiah tacawt.
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
To pongah nongpata mah lu khuk ai ah Sithaw khaeah lawkthuih loe khet amcuk maw? Tito poek o noek ah.
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
Sam patlung nongpa loe angmah hanah azat thoh, tito long khosakhaih dan mah panoekhaih na paek o ai maw?
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
Toe sam patlung nongpata loe angmah lensawkhaih ah oh: a lu khuk han ih ni kasawk sam to anih hanah paek.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
Toe lok angaek han koeh kami om nahaeloe, kaicae loe to baktih khosakhaih atawk ka tawn o ai, Sithaw kricaabunawk mah doeh tawn o ai, tiah thuih han ka koeh.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
Nangcae nwnto nam khueng o naah hoih kuehaih om ai, set aephaih ni oh lat, to pongah hae thuitaekhaih lok kang paek o naah, nangcae to ka pakoeh thai ai.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
Hmaloe koekah, bokhaih im ah nawnto nam khueng o naah, nangcae thungah abu ampraekhaih oh ti, tiah ka thaih; to lok loe tangtang mue, tiah ka poek.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
Nangcae salakah Sithaw mah tapom ih kami to amtueng thai hanah, maeto hoi maeto lok angaekhaih loe kaom han ih hmuen roe ni.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
To pongah ahmuen maeto ah nawnto nam khueng o naah, Angraeng ih buhcaak hanah nam khueng o ai.
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
Duembuh na caak o naah, kami boih mah minawk pha ai naah angmah hanah buh to lak moe a caak o: kami maeto zok amthlam naah, kalah maeto loe mu paquih boeh.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
Caak naekhaih im na tawn o ai maw? To tih ai boeh loe Sithaw kricaabu to na patoek o moe, tidoeh tawn ai kaminawk to azat na paw o sak maw? Nangcae khaeah timaw ka thuih han? Hae hmuen pongah kang pakoeh o han maw? Kang pakoeh o thai mak ai.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
Kang thuih o ih lok loe Sithaw khae hoi ka hnuk ih lok ni, Angraeng Jesu mah Anih angphat taakhaih duembangah takaw to lak;
24 och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
kawnhaih lawk a thuih pacoengah, takaw to a aeh moe, Hae takaw loe nangcae han kamro ka taksa ni, La ah loe caa oh: Kai nang panoek o poe hanah hae tiah sah oh, tiah a naa.
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
Takaw caak pacoengah, Anih mah boengloeng doeh lak moe, Hae loe ka thii hoiah sak ih lokmaihaih kangtha ah oh: na naek o naah, Kai nang panoek o poe hanah, hae tiah sah oh, tiah a naa.
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
Hae takaw na caak o moe, hae boengloeng na naek o kruek, Anih angzoh karoek to, Angraeng duekhaih kawng taphong kami ah ni na oh o.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
To pongah mi kawbaktih doeh caak han krah ai ah hae Angraeng ih takaw hae caa moe, naek han krah ai ah hae boengloeng hae nae kami loe, Angraeng ih takpum hoi athii zae haih kami ah om tih.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
To pongah mi kawbaktih doeh angmah hoi angmah angcaek pacoengah, to takaw to caa nasoe loe, boengloeng to nae nasoe.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
Kamcuk ai ah caa moe, nae kami loe, Angraeng ih takpum panoekhaih tawn ai pongah, angmah hoi angmah lokcaek han ih ni a caak moe, a naek.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
To tiah oh pongah ni nangcae salakah kaom paroeai kaminawk nuiah thazokhaih hoi ngannathaih to oh moe, pop parai kaminawk to duek o.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
Aimacae hoi aimacae kahoihah angcaek o nahaeloe, lokcaekhaih om mak ai.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Toe aicae mah lokcaekhaih a tongh o naah, long kaminawk hoi nawnto lokcaekhaih a tongh o han ai ah, Angraeng mah thuitaekhaih to a zok o.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
To pongah, nawkamyanawk, caak han nawnto nam khueng o naah, maeto hoi maeto ang zing oh.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
Mi kawbaktih doeh zok amthlam nahaeloe, angmah im ah caa nasoe; to tih ai nahaeloe nawnto nam khueng o naah lokcaekhaih na tong o lat moeng tih. Kalah hmuennawk loe kang zoh naah karaemah ka sak han hmang.
