1 Korinthierbrevet 10

1 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

Now, brethren, I do not wish you to be ignorant, that all our fathers were under the cloud, and that all passed through the sea,

2 alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

and were all immersed into Moses, in the cloud and in the sea;

3 alla åto de samma andliga mat,

and did all eat the same spiritual food,

4 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

and did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them, and that Rock was the Christ.

5 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

But with the most of them God was not well pleased, for they were overthrown in the wilderness.

6 Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

Now these things took place as examples for us, that we should not desire evil things, as they, also, desired.

7 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: "Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka."

Neither be you idolaters, as some of them were, as it is written: Tho people sat down to eat and to drink, and rose up to engage in idolatrous sport.

8 Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

Nor let us be guilty of lewdness, as some of them were guilty, and fell, in one day, twenty-three thousand.

9 Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

Nor let us tempt the Christ, as some of them also tempted, and were destroyed by serpents.

10 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av "Fördärvaren".

Nor do you murmur, as some of them also murmured, and were destroyed by the destroyer.

11 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss. (aiōn g165)

Now all these things happened to them as examples, and they are written for the instruction of us, upon whom the ends of the ages have come. (aiōn g165)

12 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

Wherefore, let him that thinks he stands, take heed lest he foil.

13 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

No trial has come upon you but such as is common to man: but God is faithful, who will not suffer you to be tried more than you are able to bear; but he will, with the trial, make a way to escape, so that you be able to bear up under it.

14 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

Wherefore, my beloved, flee from idolatry.

15 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

I speak as to wise men; judge you what I say.

16 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

The cup of blessing which we bless, is it not the participation of the blood of the Christ? The bread which we break, is it not the participation of the body of the Christ?

17 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

Because the loaf is one, we, the many, are one body, for we are all partakers of the one loaf.

18 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

Look at Israel according to the flesh: are not those who eat the sacrifices partakers with the altar?

19 Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

What, then, do I say? That an idol is any thing? or, that what is sacrificed to an idol is any thing?

20 Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

But I say, that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to demons, and not to God. I do not wish you to be partakers with demons.

21 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

You can not drink the cup of the Lord, and the cup of demons: you can not be partakers of the table of the Lord, and of the table of demons.

22 Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

Do we provoke the Lord to jealousy? Are we stronger than he?

23 "Allt är lovligt"; ja, men icke allt är nyttigt. "Allt är lovligt"; ja, men icke allt uppbygger.

All meats are lawful for me; but all are not profitable; all are lawful, but all do not edify.

24 Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

Let no one seek his own, but each the welfare of the other.

25 Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

Any thing that is sold in the market, eat, asking no questions on account of conscience:

26 Ty "jorden är Herrens, och allt vad därpå är".

for the earth and its fullness are the Lord’s.

27 Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

If any one of the unbelievers invites you to a feast, and you are disposed to go, eat any thing that is set before you, asking no questions for conscience sake.

28 Men om någon då säger till eder: "Detta är offerkött", så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

But if any one say to you: This is sacrificed to idols; eat not, for the sake of him that pointed it out, and for conscience sake:

29 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

conscience, I say, not your own, but that of the other. Why, then, is my liberty judged by the conscience of another?

30 Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

If I partake with thanksgiving, why am I evil spoken of on account of that for which I give thanks?

31 Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

Whether, therefore, you eat or drink, or whatever you do, do all to the glory of God.

32 Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

Give no occasion for stumbling, either to the Jews, or to the Greeks, or to the church of God;

33 varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.

even as I please all men in all things, not seeking my own good, but that of the many, in order that they may be saved.