1 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,

PAULUJ me paeker, en wiala wanporon en Iejuj Krijtuj amen pan kupur en Kot o ri atail Jojtenej,

2 hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.

On momodijou en Kot me mi Korint, me jaraui kila Krijtuj Iejuj, me paeker en jaraui o karoj me kin likwir on mar en atail Kaun Iejuj Krijtuj ni deu arail o deu at.

3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Mak o popol jan ren Kot Jam atail a atail Kaun Iejuj Krijtuj en mi re omail!

4 Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,

I kin danke ai Kot kaukaule pweki mak en Kot on komail, me papana don komail jan ren Krijtuj Iejuj,

5 att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.

Pwe komail me pai kidar i ni meakaroj, ni majan karoj o lolekon karoj;

6 Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,

Duen kadede iran Krijtuj a teniten re omail;

7 så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.

Pwe jota pai en mak eu, me komail jaik pai kidar; ni omail auiaui kajanjal en atail Kaun Iejuj Krijtuj.

8 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.

Me pil pan kotin kajone komail di lao lel imwi, pwe en jolar dip omail lao lel ni ran en atail Kaun Iejuj Krijtuj.

9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Kot me melel, me komail paekerdo, pwen jau pena ren japwilim a Ol Iejuj Krijtuj atail Kaun.

10 Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.

Ri ai kan, i panaui komail ni mar en atail Kaun Iejuj Krijtuj, komail en wiaki eu ni omail kajoi kan, pwe komail de wuki pajan nan pun omail, a komail en mi ni lamalam ta pot o kapun ta ieu.

11 Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.

Ri ai kan a kalok don ia jan toun im en Kloe, me dene komail kin akamai pena nan pun omail.

12 Härmed menar jag att bland eder den ene säger: "Jag håller mig till Paulus", den andre: "Jag håller mig till Apollos", en annan: "Jag håller mig till Cefas", åter en annan: "Jag håller mig till Kristus." --

A iet me i men inda, amen komail kin inda: Nai nain Pauluj amen; a nai nain Apoloj amen; a nai nain Kepaj amen; a nai nain Krijtuj amen.

13 Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?

Iaduen, Krijtuj me lop pajan? Iaduen, Pauluj me lopu kin komail er? De komail paptaijekier ni mar en Pauluj?

14 Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,

Nai me danke Kot, me jota meamen re omail, me i paptaijela, Krijpuj eta o Kaiuj;

15 så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.

Pwe amen de inda, me nai wia paptaije on ni pein ad ai.

16 Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.

A toun im en Jtepanaj i pil paptaijela; a jolar me i aja, me i paptaijela.

17 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.

Pwe kaidin en wia paptaij, me Krijtuj poron kin ia la, a pwen padaki ronamau, kaidin ni tiak kadek lokaia, pwe lopun Krijtuj de mal la.

18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.

Pwe majan duen lopu me mal kot ren me lokidokilar akan, a manaman en Kot on ir, me pan dorela.

19 Det är ju skrivet: "Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned."

Pwe a intinidier: I pan tiakedi lolekon en me lolekonkan, o karotonala marain en me marain akan.

20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? (aiōn g165)

Ia me lolekon o? O ia jaunkawewe o? Ia me lolekon o en pali pa? Dadue, Kot jota wia lamponki me erpit en pali pa? (aiōn g165)

21 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.

Aramaj akan jota aja Kot pweki udan ar lolekon. Kot ap kupureda, en kamaur kida, me pojon akan padak monai.

22 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,

Pwe Juj akan kin poeki kilel akan, a men Krik kin roporop lolekon.

23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,

A kit kin padaki Krijtuj me lopuedar, men kamakar on Juj akan o on men liki kan kajoi mal.

24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.

A on me paeker akan, men Juj o pil men Krik, je kaweweda Krijtuj manaman en Kot o erpit en Kot.

25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

Pwe joerpit en Kot me jikida jan en aramaj akan ar lolekon, o luet en Kot me kelail jan en aramaj akan ar kelail.

26 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.

Ri ai kan, komail kilan duen omail paeker. Pwe kaidin me toto ren me lolekon en pali uduk kan. Pil kaidin me toto ren me poe kan, pil kaidin toto ren me majamaj akan, me pilipildar.

27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.

A Kot kotin piladar me jo lolekon nin jappa, pwen kapoui ala me lolekon kan; o Kot me kotin piladar me luet nin jappa kan, pwen kapouiala me kelail akan.

28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.

O me mal nin jappa, o me jo konekon, i me Kot kotin piladar, o me jota meakot, pwen kawela me lapalap.

29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.

Pwe uduk der akjuaiki mon Kot.

30 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,

A komail tapi jan i ren Krijtuj Iejuj, me wialar atail erpit jan ren Kot, o pun, o jaraui, o maur patail.

31 för att så skall ske, som det är skrivet: "Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren."

Pwe duen a intinidier: Mo men juaiki, i en juaiki Kaun o.