1 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,
PAULUS me paeker, en wiala wanporon en Iesus Kristus amen pan kupur en Kot o ri atail Sostenes,
2 hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.
Ong momodisou en Kot me mi Korint, me saraui kila Kristus Iesus, me paeker en saraui o karos me kin likwir ong mar en atail Kaun Iesus Kristus ni deu arail o deu at.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Mak o popol sang ren Kot Sam atail o atail Kaun Iesus Kristus en mi re omail!
4 Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,
I kin danke ai Kot kaukaule pweki mak en Kot ong komail, me papanga dong komail sang ren Kristus Iesus,
5 att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.
Pwe komail me pai kidar i ni meakaros, ni masan karos o lolekong karos;
6 Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,
Duen kadede iran Kristus a tengiteng re omail;
7 så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
Pwe sota pai en mak eu, me komail saik pai kidar; ni omail auiaui kasansal en atail Kaun Iesus Kristus.
8 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.
Me pil pan kotin kasone komail di lao lel imwi, pwe en solar dip omail lao lel ni ran en atail Kaun Iesus Kristus.
9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Kot me melel, me komail paekerdo, pwen sau pena ren sapwilim a Ol Iesus Kristus atail Kaun.
10 Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.
Ri ai kan, i panaui komail ni mar en atail Kaun Iesus Kristus, komail en wiaki eu ni omail kasoi kan, pwe komail de wuki pasang nan pung omail, a komail en mi ni lamalam ta pot o kapung ta ieu.
11 Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.
Ri ai kan a kalok dong ia sang toun im en Kloe, me dene komail kin akamai pena nan pung omail.
12 Härmed menar jag att bland eder den ene säger: "Jag håller mig till Paulus", den andre: "Jag håller mig till Apollos", en annan: "Jag håller mig till Cefas", åter en annan: "Jag håller mig till Kristus." --
A iet me i men inda, amen komail kin inda: Ngai nain Paulus amen; a ngai nain Apolos amen; a ngai nain Kepas amen; a ngai nain Kristus amen.
13 Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?
Iaduen, Kristus me lop pasang? Iaduen, Paulus me lopu kin komail er? De komail paptaisekier ni mar en Paulus?
14 Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,
Ngai me danke Kot, me sota meamen re omail, me i paptaisela, Krispus eta o Kaius;
15 så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.
Pwe amen de inda, me ngai wia paptaise ong ni pein ad ai.
16 Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.
A toun im en Stepanas i pil paptaisela; a solar me i asa, me i paptaisela.
17 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.
Pwe kaidin en wia paptais, me Kristus poron kin ia la, a pwen padaki rongamau, kaidin ni tiak kadek lokaia, pwe lopun Kristus de mal la.
18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.
Pwe masan duen lopu me mal kot ren me lokidokilar akan, a manaman en Kot ong ir, me pan dorela.
19 Det är ju skrivet: "Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned."
Pwe a intingidier: I pan tiakedi lolekong en me lolekong kan, o karotongala marain en me marain akan.
20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? (aiōn g165)
Ia me lolekong o? O ia saunkawewe o? Ia me lolekong o en pali pa? Dadue, Kot sota wia lamponki me erpit en pali pa? (aiōn g165)
21 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
Aramas akan sota asa Kot pweki udan ar lolekong. Kot ap kupureda, en kamaur kida, me poson akan padak mongai.
22 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
Pwe Sus akan kin poeki kilel akan, a men Krik kin roporop lolekong.
23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
A kit kin padaki Kristus me lopuedar, men kamakar ong Sus akan o ong men liki kan kasoi mal.
24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
A ong me paeker akan, men Sus o pil men Krik, se kaweweda Kristus manaman en Kot o erpit en Kot.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
Pwe soerpit en Kot me sikida sang en aramas akan ar lolekong, o luet en Kot me kelail sang en aramas akan ar kelail.
26 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
Ri ai kan, komail kilang duen omail paeker. Pwe kaidin me toto ren me lolekong en pali uduk kan. Pil kaidin me toto ren me poe kan, pil kaidin toto ren me masamas akan, me pilipildar.
27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
A Kot kotin piladar me so lolekong nin sappa, pwen kapouiala me lolekong kan; o Kot me kotin piladar me luet nin sappa kan, pwen kapouiala me kelail akan.
28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
O me mal nin sappa, o me so konekon, i me Kot kotin piladar, o me sota meakot, pwen kawela me lapalap.
29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
Pwe uduk der aksuaiki mon Kot.
30 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
A komail tapi sang i ren Kristus Iesus, me wialar atail erpit sang ren Kot, o pung, o saraui, o maur patail.
31 för att så skall ske, som det är skrivet: "Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren."
Pwe duen a intingidier: Me men suaiki, i en suaiki Kaun o.
