< 1 Krönikeboken 16 >

1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.
Ko ia naʻa nau ʻomi ʻae puha ʻoe fuakava ʻae ʻOtua, mo tuku ia ʻi he loto fale fehikitaki ʻaia naʻe fokotuʻu ki ai ʻe Tevita: pea naʻa nau ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau fakamelino ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.
2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.
Pea ʻi heʻene fakaʻosi ʻe Tevita ʻae ʻatu ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau fakamelino, naʻa ne tāpuaki ʻae kakai ʻi he huafa ʻo Sihova.
3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
Pea naʻa ne tufaki ki he kakai taki taha kotoa pē ʻo ʻIsileli, ki he tangata mo e fefine fakatouʻosi, ke taki taha haʻane foʻi mā, mo e konga kanomate lahi, mo e ipu uaine ʻe taha.
4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
Pea naʻa ne fakanofo ʻae niʻihi ʻi he kau Livai ke tauhi ʻi he ʻao ʻoe puha ʻoe fuakava ʻa Sihova, pea ke fai ʻae tohi fakamanatu, pea ke fai ʻae fakafetaʻi mo e fakamālō kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli:
5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.
Ko honau ʻeiki ʻa ʻAsafi, pea hoko mo ia ʻa Sakalia, mo Sieli, mo Similamoti, mo Sehieli, mo Matitia, mo ʻIliapi, mo Penaia, mo ʻOpeti-ʻItomi: pea naʻe ʻia Sieli ʻae ngaahi ūtete mo e ngaahi haʻape; ka naʻe ʻia ʻAsafi ʻae fakaongo ʻaki ʻae ngaahi meʻa pakihi;
6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.
Pea naʻe ʻia Penaia foki mo Seesieli ko e ongo taulaʻeiki ʻae ngaahi meʻalea maʻuaipē ʻi he ʻao ʻoe puha ʻoe fuakava ʻae ʻOtua.
7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
Pea ʻi he ʻaho ko ia naʻe fuofua ʻatu ʻe Tevita ʻae fakafetaʻi kia Sihova ʻi he nima ʻo ʻAsafi pea mo hono kāinga.
8 "Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Mou fakafetaʻi kia Sihova, ui ki hono huafa, fakaongoongo ʻi he lotolotonga ʻoe kakai ʻa ʻene ngaahi ngāue.
9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Mou hiva kiate ia, hiva ʻaki ʻae ngaahi saame kiate ia, mou fetalanoaʻaki ʻa ʻene ngaahi ngāue fakaofo.
10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Mou vikiviki ʻi hono huafa māʻoniʻoni: tuku ke fiefia ʻae loto ʻokinautolu, ʻoku kumi kia Sihova.
11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Mou kumi kia Sihova pea mo ʻene mālohi, mou kumi maʻuaipē ki hono fofonga.
12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Manatu ki heʻene ngaahi ngāue fakamanavahē ʻaia kuo ne fai, ʻa ʻene ngaahi meʻa fakaofo, pea mo e fakamaau mei hono fofonga:
13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
‌ʻAkimoutolu ʻae hako ʻo ʻIsileli ko ʻene tamaioʻeiki, ʻakimoutolu ʻae fānau ʻa Sekope, ʻae kakai kuo ne fili.
14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Ko ia ko Sihova ko hotau ʻOtua ʻoku ʻi māmani kotoa pē ʻa ʻene ngaahi fakamaau.
15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Mou manatu maʻuaipē ki heʻene fuakava; ʻae folofola ko ia naʻa ne fekau ʻaki ki he toʻutangata ʻe afe;
16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.
‌ʻAia naʻa ne fai mo ʻEpalahame, pea mo ʻene fuakava kia ʻAisake;
17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Pea kuo ne fakapapau ia kia Sekope ko e fono tuʻumaʻu, pea ko e fuakava taʻengata ki ʻIsileli.
18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'
‌ʻI [heʻene ]pehē, “Ko koe te u foaki ki ai ʻae fonua ko Kēnani, ko e tufakanga ʻo homou tofiʻa;”
19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.
Lolotonga ʻa hoʻomou tokosiʻi pe, ʻio, ko e tokosiʻi pe, pea ko e kau muli pe ʻi ai.
20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.
Pea ʻi heʻenau ʻalu fano mei he fonua ʻe taha ki ha fonua kehe, pea mei he puleʻanga ʻe taha ki ha kakai kehe;
21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Naʻe ʻikai tuku ʻe ia ke fai taʻetotonu kiate kinautolu ʻe ha tokotaha: naʻa mo e ngaahi tuʻi naʻa ne valokiʻi koeʻuhi ko kinautolu,
22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'
[Mo ne pehē], “ʻOua naʻa ala kiate ia kuo u pani ʻaki ʻae lolo, pea ʻoua naʻa fai ha kovi ki hoku kau palōfita.”
23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
Ke hiva kia Sihova, ʻa māmani kātoa; fakahāhā atu ʻi he ʻaho kotoa pē ʻa ʻene fakamoʻui.
24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
Fanongonongo ʻa ʻene nāunauʻia ʻi he lotolotonga ʻoe kakai hiteni; mo ʻene ngaahi ngāue fakaofo lahi ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē.
25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.
He ʻoku lahi ʻa Sihova, pea ʻoku taau mo ia ʻae fakafetaʻi lahi: ʻoku taau mo ia foki ʻae manavahē ke lahi hake ʻi he ngaahi ʻotua kotoa pē.
26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
He ko e ngaahi tamapua pe ʻae ngaahi ʻotua ʻoe kakai: ka naʻe ngaohi ʻe Sihova ʻae ngaahi langi.
27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.
‌ʻOku ʻi hono ʻao ʻoʻona ʻae nāunau, mo e ʻapasia; ʻoku ʻi hono nofoʻanga ʻae mālohi mo e fiefia.
28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
‌ʻAtu kia Sihova, ʻakimoutolu ʻae ngaahi faʻahinga kakai, ʻatu kia Sihova ʻae nāunau mo e mālohi.
29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.
‌ʻAtu kia Sihova ʻae ongoongolelei ʻoku taau mo hono huafa: ʻomi ha feilaulau, pea haʻu ki hono ʻao: lotu kia Sihova ʻi he matamatalelei ʻoe māʻoniʻoni.
30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.
Ke manavahē kiate ia ʻa māmani kotoa pē: ʻe nofomaʻu foki ʻa māmani ke ʻoua naʻa ngaue ia.
31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'
Tuku ke fiefia ʻae ngaahi langi, pea tuku ke nekeneka ʻa māmani: pea tuku ke pehē ʻe he kakai ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi puleʻanga, “ʻOku pule ʻa Sihova.”
32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;
Ke ʻuʻulu ʻae tahi, pea mo hono fonu ʻo ia: ke fiefia ʻae ngaahi tokanga ngoue mo e ngaahi meʻa kotoa pē ʻoku ʻi ai.
33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
‌ʻE toki pā atu ʻae hiva ʻoe ngaahi ʻakau ʻoe vao ʻi he ʻao ʻo Sihova, koeʻuhi ʻoku ne hāʻele mai ke fakamaau ʻa māmani.
34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,
Mou tuku ʻae fakafetaʻi kia Sihova he ʻoku ne angalelei; pea ʻoku taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.
35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'
Pea mou pehē, “Fakamoʻui ʻakimautolu, ʻa koe ko e ʻOtua ʻo homau fakamoʻui, pea tānaki fakataha ʻakimautolu, pea fakahaofi ʻakimautolu mei he hiteni, koeʻuhi ke mau ʻatu ʻae fakafetaʻi ki ho huafa māʻoniʻoni, pea [mau ]vikiviki ʻi he fakamālō kiate koe.”
36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!" Och allt folket sade: "Amen", och lovade HERREN.
Ke fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻo taʻengata pea taʻengata. Pea naʻe pehē ʻe he kakai kotoa pē, “ʻEmeni,” mo nau fai ʻae fakafetaʻi kia Sihova.
37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.
Ko ia naʻa ne tuku ʻa ʻAsafi mo hono kāinga ʻi he ʻao ʻoe puha ʻoe fuakava ʻa Sihova, koeʻuhi ke tauhi maʻuaipē ʻi he ʻao ʻoe puha ʻoe fuakava, ʻo hangē ko e ngāue naʻe totonu ke fai ʻi he ʻaho kotoa pē:
38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
Mo ʻOpeti-ʻItomi mo honau kāinga, ko e toko onongofulu ma valu; ka ko e kau leʻo matapā ʻa ʻOpeti-ʻItomi ko e foha ʻo Situtuni, pea mo Hosa:
39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
Pea ko Satoki ko e taulaʻeiki, pea mo hono ngaahi kāinga ko e kau taulaʻeiki, ʻi he ʻao ʻoe fale fehikitaki ʻo Sihova ʻi he potu māʻolunga ʻaia naʻe ʻi Kipione,
40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
Ke [nau ]ʻohake ʻae ngaahi feilaulau tutu kia Sihova ʻi he funga feilaulauʻanga ʻoe feilaulau tutu maʻuaipē ʻi he pongipongi mo e efiafi, pea ke fai ʻo fakatatau mo ia kotoa pē kuo tohi ʻi he fono ʻa Sihova, ʻaia naʻa ne fekau ki ʻIsileli;
41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.
Pea naʻe fakataha mo kinautolu ʻa Hemani mo Situtuni mo kinautolu naʻe fili, ʻakinautolu naʻe lau ʻa honau hingoa, ke fai ʻae fakafetaʻi kia Sihova, koeʻuhi ko ʻene ʻaloʻofa ʻoku taʻengata;
42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
Pea fakataha mo kinautolu ʻa Hemani mo Situtuni mo ʻena ngaahi meʻalea mo ʻena ngaahi meʻa pakihi koeʻuhi ko kinautolu ʻe hiva ki he ʻOtua ʻaki ʻae ngaahi meʻa fasi hiva. Pea ko e ngaahi foha ʻo Situtuni ko e kau leʻo matapā ʻakinautolu.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Pea naʻe ʻalu ʻae kakai, ko e tangata taki taha ki hono fale ʻoʻona: pea naʻe ʻalu foki ʻa Tevita ke ne tāpuakiʻi ʻa hono fale.

< 1 Krönikeboken 16 >