< Sefanja 3 >

1 Ve henne, den gensträviga och befläckade staden, förtryckets stad!
Mi pacaekthlaek, panuet thok moe, kamhnong vangpui loe khosak bing!
2 Hon hör icke på någons röst, hon tager ej emot tuktan; på HERREN förtröstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma.
Jerusalem loe lok tahngai ai, amkhraih han thuih ih lok doeh talawk ai; anih loe Angraeng oephaih tawn ai, angmah ih Sithaw khaeah doeh anghnai ai.
3 Furstarna därinne äro rytande lejon; hennes domare äro såsom vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen.
Vangpui thungah kaom angmah ih ukkung angraengnawk loe kaipui baktiah hangh o, anih ih lokcaek kaminawk loe akhawnbang caak hanah ahuh kasuem ai, duembang ih tasuinawk baktiah oh o.
4 Hennes profeter äro stortaliga trolösa män; hennes präster ohelga vad heligt är, de våldföra lagen.
Anih ih tahmaanawk loe poek kasang, aling kop kami ah oh o; anih ih qaimanawk loe ahmuen ciim to panuet thok ah sak o moe, Sithaw mah patuk ih lok to amro o sak.
5 HERREN är rättfärdig därinne, han gör intet orätt. var morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de orättfärdiga veta icke av någon skam.
Toenghaih Angraeng loe anih salakah oh, anih loe katoeng ai hmuen tidoeh sah ai: akhawnbang kruek a toenghaih to amtuengsak; anih loe natuek naah doeh thazok ai; toe katoeng ai kami loe azathaih roe panoek ai.
6 Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo förstörda, deras gator gjorde jag öde, så att ingen mer gick där fram; deras städer blevo förhärjade, så att de lågo tomma på människor, blottade på invånare.
Prae kaminawk to kam rosak boih boeh; nihcae ih misa buephaih tapangnawk doeh ka paro pae boeh; nihcae ih lampuinawk doeh ka paro pae moe, kaminawk caeh o ai boeh; vangpuinawk to ka phraek pae boeh pongah, kami om ai, anghmat kami mi doeh om ai.
7 Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; då skulle hennes boning undgå förstörelse, med allt vad jag hade givit i hennes vård. Men i stället ävlades de att göra allt vad fördärvligt var.
Kai mah, Vangpui khaeah kai hae zii ah loe, thuitaekhaih lok to talawk ah, tiah ka naa. Anih to ka thuitaek, toe a thungah kaom kaminawk loe kam rosak mak ai; toe nihcae loe khawnthaw ah angthawk o moe, a sak o ih hmuen baktih toengah, zaehaih a sak o let.
8 Därför man I vänta på mig, säger HERREN, och på den dag jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
To pongah amrosak hanah kang thawkhaih ni khoek to, na zing oh, tiah Angraeng mah thuih. Kanung parai palungphuihaih nihcae nuiah ka kraih hanah, prae kaminawk boih, siangpahrang mah uk ih praenawk boih nawnto ka pakhueng han, tiah lok takroekhaih ka sak boeh, tiah thuih: to naah pauep thai ai palung ka phuihaih hmai mah long to kang boih tih.
9 Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allasammans åkalla HERRENS namn och endräktigt tjäna honom.
To pacoengah kaminawk khaeah kaciim lok to ka suek han, poekhaih maeto hoiah anih ih tok nawnto sak o hanah, nihcae boih mah Angraeng ih ahmin to kawk o tih.
10 Ända ifrån länderna bortom Etiopiens strömmar skola mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambära offer åt mig.
Ethiopia ih tuipui yaeh hoiah kai bok kaminawk, ampraek phang ka canunawk mah, kai khaeah hmuen tathlanghaih to sin o tih.
11 På den tiden skall du slippa att längre blygas för alla de överträdelser som du har begått mot mig. Ty då skall jag avskilja från dig dem som nu jubla så segerstolt i dig; och du skall då icke vidare förhäva dig på mitt heliga berg.
To na niah loe ka koeh ai ih hmuen na sakpazae o ih hmuennawk boih pongah azathaih na tongh o mak ai boeh, nangcae amoekhaih pongah anghoe kaminawk to nangcae salak hoiah ka lak ving han, to naah loe kaciim kai ih mae ah nam oek o mak ai boeh.
12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola förtrösta på HERRENS namn.
Pacaekthlaek ih kami, amtang kaminawk to ka hum mak ai, nangcae salakah ka caeh taak han, to naah nihcae mah Angraeng ih ahmin to tang o tih.
13 Kvarlevan av Israel skall då icke mer göra något orätt, ej heller tala lögn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola få beta och ligga i ro, utan att någon förskräcker dem.
Kanghmat Israel kaminawk loe zaehaih sah o mak ai, lok amlai o mak ai; nihcae pakha ah lok amlaihaih hnu o mak ai: nihcae to caa o ueloe, mi doeh zithaih om ai ah khosah o tih boeh.
14 Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel; var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem.
Aw Zion canu, laa to sah ah; Aw Israel, tha hoi hang ah; Aw Jerusalem canu, na palungthin boih hoi oep ah loe, palung anghoesak ah.
15 HERREN har avvänt straffdomarna ifrån dig, han har röjt din fiende ur vägen. HERREN, som bor i dig, är Israels konung; du behöver ej mer frukta något ont.
Na lokcaekhaih loe Angraeng mah boengsak boeh, anih mah na misa to haek boih boeh; Angraeng, Israel siangpahrang loe nangcae salakah oh: nangcae mah sethaih na hnu o mak ai boeh.
16 På den tiden skall det sägas till Jerusalem; »Frukta icke, Sion låt ej modet falla.
To na niah Jerusalem khaeah, Zii hmah, Zion khaeah, Na ban to thahnaem hmah nasoe.
17 HERREN, din Gud, bor i dig en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.»
Nangcae salakah kaom, Angraeng na Sithaw loe thacak; anih mah pahlong tih, anih loe oephaih hoi na nuiah anghoe tih; angmah ih amlunghaih hoiah nang to kamong ah omsak tih; laasakhaih hoiah na nuiah paroeai anghoe tih, tiah thuihaih to om tih.
18 Dem som med bedrövelse måste sakna högtiderna, dem skall jag då församla, dem som levde skilda från dig, du som själv bar smälekens börda.
Palungset hoi na ohhaih, nangcae han hmuenzit ah kaom pahnui thuih ih hmuennawk to ka boengsak han boeh.
19 Ty se, jag skall på den tiden utföra mitt verk på alla dina förtryckare. jag skall frälsa de haltande och hämta tillhopa de fördrivna, jag skall låta dem bliva ett ämne till lovsång och till berömmelse på hela jorden, där de voro så smädade.
Khenah, to nathuem ah nangcae pacaekthlaek kaminawk to ka thuitaek boih han; khokkhaem kaminawk to ka pahlong moe, pakak ih kaminawk to nawnto kam khuengsak han; azathaih prae ah kaom kaminawk boih pakoehhaih hoi ahmin hoihhaih to ka paek han.
20 På den tiden skall jag låta eder komma tillbaka ja, på den tiden skall jag hämta eder tillhopa. Ty jag vill låta eder bliva ett ämne till berömmelse och till lovsång bland alla jordens folk, i det att jag åter upprättar eder, så att I sen det med egna ögon, säger HERREN.
To naah kang hoih o let han, nangcae to kang tacuu naah kang hoih o let han: nangmacae mikhnuk ah misong thung hoiah kam laemsak let han, to naah long kaminawk boih salakah kahoih ahmin hoi saphawhaih to kang paek o han, nangmacae hma roe ah nangcae taham kang hoih o sak let naah, long kaminawk boih thungah tahamhoihaih hoi khingyahaih kang paek o han, tiah Angraeng mah thuih.

< Sefanja 3 >