Sakaria 9

1 Detta är en utsaga som innehåller HERRENS ord över Hadraks land; också i Damaskus skall den slå ned -- ty HERREN har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.

Ko e kikite, mo e folofola ʻa Sihova ki he fonua ko Hetaleke, mo Tamasikusi, ʻaia ʻe hoko ia ki ai: he ʻoku ʻafio ʻae fofonga ʻo Sihova ki he tangata, pea mo e faʻahinga kotoa pē ʻo ʻIsileli.

2 Den drabbar ock Hamat, som gränsar därintill, så ock Tyrus och Sion, där man är så vis.

Pea ʻe kau ai mo Hamati; ʻa Tala, mo Saitone foki, neongo ʻena poto lahi.

3 Tyrus byggde sig ett fäste; hon hopade silver såsom stoft och guld såsom orenlighet på gatan.

Pea kuo langa ʻe Taia hono kolo mālohi, pea kuo ne tānaki ʻae siliva, ʻo hangē ko e efu, pea mo e koula lelei, ʻo hangē ko e pelepela ʻoe ngaahi hala.

4 Men se, Herren skall åter göra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon själv skall förtäras av eld.

Vakai, ʻe lī ia kituʻa ʻe Sihova, pea te ne taaʻi ʻa hono mālohi ʻi tahi; pea ʻe fakaʻauha ia ʻe he afi.

5 Askelon må se det med fruktan, och Gasa med stor bävan, så ock Ekron, ty dess hopp skall komma på skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats

‌ʻE mamata ʻa ʻAsikeloni ki ai, pea te ne manavahē; ʻe sio foki ki ai ʻa Kesa, pea te ne mamahi ʻaupito, ʻa ia, pea mo Ekiloni; koeʻuhi ʻe fakamaaʻi ʻa ʻene ʻamanaki; pea ʻe ʻauha ʻae tuʻi mei Kesa, pea ʻe ʻikai kakai ʻa ʻAsikeloni.

6 Asdod skall bebos av en vanbördig hop; så skall jag utrota filistéernas stolthet.

Pea ʻe nofo ʻae hako ʻoe muli ʻi ʻAsitoti, pea te u motuhi ʻae fielahiʻanga ʻoe kau Filisitia.

7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras tänder då skall också av dem bliva en kvarleva åt vår Gud, de skola bliva såsom stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva såsom jebuséerna.

Pea te u taʻofi ʻae toto mei hono ngutu, mo e ngaahi meʻa fakalielia mei hono vahaʻa nifo: ka ko ia ʻe toe ʻi ai, ʻio, ʻaia pe, te ne kau ki hotau ʻOtua, pea te ne hangē ko e pule ʻi Siuta, pea ʻe tatau ʻa Ekiloni mo e tangata Sepusi.

8 Och jag skall slå upp mitt läger till ett värn för mitt hus, mot härar som komma eller gå, och ej mer skall någon plågare komma över dem; ty jag vaktar nu med öppna ögon.

Pea te u nofo takatakai ʻi hoku fale, koeʻuhi ko e kau tau, mo ia ʻoku ʻalu atu ai, pea koeʻuhi ko ia ʻoku foki mai: pea ʻe ʻikai toe ʻalu atu ai ha taha fakamālohi ʻo taʻengata: he ko eni, kuo u mamata ʻaki ʻa hoku mata ʻoʻoku.

9 Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.

Ke ke fiefia lahi ʻe ʻofefine ʻo Saione; Kalanga ʻe ʻofefine ʻo Selūsalema: vakai, ʻoku haʻu ho tuʻi kiate koe, ʻoku angalelei ia, pea ʻoku ʻiate ia ʻae fakamoʻui; ʻoku ne angavaivai, pea ʻoku heka ki he ʻasi, mo e ʻuhiki ʻoe ʻasi.

10 Så skall jag utrota vagnar Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och ifrån floden intill jordens ändar.

Pea te u motuhi ʻae saliote mei ʻIfalemi, mo e hoosi mei Selūsalema, pea ʻe motuhi mo e kaufana ki he tau; pea te ne lea ʻaki ʻae melino ki he hiteni; pea ko hono puleʻanga ʻe mei he tahi ki he tahi, pea mei he vaitafe ʻo aʻu ki he ngaahi ngataʻanga ʻo māmani.

11 För ditt förbundsblods skull vill jag ock släppa dina fångar fria ur gropen där intet vatten finnes.

Pea ko koe foki, koeʻuhi ko e toto ʻo hoʻo fuakava, kuo u tukuange ai hoʻo kau pōpula, mei he luo ʻaia ʻoku ʻikai ʻi ai ha vai.

12 Så vänden då åter till edert fäste, I fångar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder förkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen.

Mou foki mai ki he hūfanga mālohi, ʻakimoutolu ʻoku pōpula ka e ʻamanaki lelei: ko e moʻoni ʻoku ou fakahā he ʻaho ni, te u totongi ke liunga ua kiate koe:

13 Ty jag skall spänna Juda såsom min båge och lägga Efraim såsom pil på den, och dina söner, du Sion, skall jag svänga såsom spjut mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.

‌ʻO kau ka teke ʻa Siuta maʻaku, mo ʻai ʻa ʻIfalemi ki he kaufana, pea u hakeakiʻi ho ngaahi foha, ʻe Saione, ke tuʻu, ʻe Kalisi, ki ho ngaahi foha ʻoʻou pea u ngaohi koe ke ke hangē ko e heletā ʻa ha tangata mālohi.

14 Ja, HERREN skall uppenbara sig i höjden, och såsom en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall stöta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram.

Pea ʻe hā mai ʻoku ʻafio ʻa Sihova ʻiate kinautolu, pea ʻe puna ʻene ngahau ʻo hangē ko e ʻuhila; pea ʻe ifi ʻae meʻalea ʻe Sihova, ko e ʻOtua, pea te ne hāʻele ʻi he ʻahiohio mei he feituʻu tonga.

15 HERREN Sebaot, han skall beskärma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under fötterna; under stridslarm skola de svälja sina fiender såsom vin, till dess de själva äro så fulla av blod som offerskålar och altarhörn.

‌ʻE maluʻi ʻakinautolu, ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; pea te nau fakaʻauha mo ikuna ʻaki ʻae maka ʻi he makatā; pea te nau inu, pea te nau longoaʻa ʻo hangē ko ha konā ʻi he uaine; pea te nau fonu ʻo hangē ko e ngaahi kumete, ʻi he ngaahi tuliki ʻoe feilaulauʻanga.

16 Och HERREN, deras Gud, skall på den tiden giva dem seger, ty de äro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land.

Pea ʻe fakamoʻui ʻakinautolu ʻe Sihova ko e ʻOtua, ʻi he ʻaho ko ia ʻo hangē ko ha fanga sipi, ʻa hono kakai: pea te nau hangē ko ha ngaahi maka mahuʻinga ʻi he tatā fakatuʻi, ʻoku hiki hake ko e fuka ʻi hono fonua.

17 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet! Av deras säd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.

Koeʻuhi, vakai ki hono lahi ʻo ʻene angaʻofa, mo hono lahi ʻo ʻene toulekeleka! ʻE fakafiefia ʻae kau talavou ʻe he koane, pea ko e kau finemui ʻe he uaine foʻou.