< Titusbrevet 1 >
1 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör gudsfruktan till,
Arah le ah langla, Rangte laksuh nyia Jisu Kristo Kaamwah Pool jiin nawa. Ngah ah langla Rangte mina danje choi loong ah chosok suh nyia seng thooroom ih baat ha jun ih amiisak lam nah mamet hanpi theng ah nyia siit theng tiit ah nyootsoot suh daapkaat tahang,
2 sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan utlovat, (aiōnios )
erah tiit ah seng babah uh lathoon theng roidong asuh laalomli adi roopla. Babah uh eleek tiit labaatte, Rangte ih, seng suh saapoot maang rookliika ngakhodi erah roidong jeng kakham ah hoonta, (aiōnios )
3 och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd --
eno saapoot chang adi heh tiitkhaap ni dongjat thukta. Erah loong mootkaat ah ngah suh kotahang, eno seng Pangte Rangte ih baat halang jun ih tumbaat hang.
4 jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av gemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare!
Nga sah Taitas suh raanghang, seng ah esiit tuungmaang di roopli. Seng Rangte nyia pangte Kristo Jisu ih an suh minchan nyia semroongroong ah toom koho.
5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta äldste,
Ngah ih an Kriti ni thiinhaat taha langla, maangthoon mootkaat loong ah phanjangjang angthuk suh nyia samthung rep nah chaas phansiitte loong ah dongsiit suh thiinhaat taha. Ngah ih huk baattaan hala samthun et uh:
6 varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt leverne eller vore uppstudsiga.
mihak phokhoh ah moongtaang muh jaatjaat angtheng; heh minuh ah esiit luulu jaatjaat angtheng; nyia heh sah ah hanpiite angtheng nyia heh reeraang pakna ese, adoleh mih jeng chaatchaat ang arah angtheng.
7 Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning.
Chaas mihak phokhoh ah Rangte mootkaatte ang abah heh reeraang adoh moong ataang laje theng. Heh ah laatchaatte mina adoleh ten seek ih khatte mina lajaatjaat angtheng, adoleh kham mokte adoleh changrookte adoleh ngun doh nyamnyookte lajaatjaat angtheng.
8 Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;
Heh wenwah soksamte nyia mootkaatse suh nookte angtheng. Heh teeteewah jen soksamte, epun mina, esa mina, nyia phanjangjang angtheng.
9 han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.
Heh ih Rangte tiitkhaap ah dangdang ih kapjih marah laalomjih nyia rang banlam tiit di roongroopla rah ah. Emah lam ih ba heh ih mihoh suh jen nyootsoot ah erah dam ih Rangte tiit daante loong asuh neng moongtaang ah mi renbaat korum ah.
10 Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i synnerhet de omskurna.
Tumeah, amiisak tiit daante nyia lalangka jengkhaap nawa ih mokwaante mina hantek je ah, ehanko ah Jehudi thooroom nawa lekte miloong ah reeraangla.
11 På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.
Erah loong jeng ah tanghaam etjih jaatjaat, tumeah neng eh lanyootjih loong ah nyoot rum ano warep changka ni thungjoong thuk rumha, eno erakri etheng lampo nawa eh ngun akom ah niik et rumha.
12 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna, lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»
Erah tiitbaatte ah Kritiite wasiit neng hah hah nawa khowah angta, heh ih amiisak tiit amet baatta, “Kriti mina loong ah saarookwih eleek tiitbaatte, ethih siiawi likhiik, edem mina nyia pookwok sawok mina loong.” Erah raangtaan ih an ih neng ah dangdang ih kanja rum uh, eno ba neng hanpi ah rongtangtang ang ah
13 Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron
14 och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av människor som vända sig från sanningen.
nyia Jehudi loong te awah khiikkhi nyia amiisak tiit thaajuute mina loong jiin nawa ra hala jengdang ah takah kap rumka ang ah.
15 Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete orenade.
O mina tenthun mongtham esa ang ah, heh di jaatrep ah esa ang ah; enoothong o mina miittah hoomte adoleh lahanpiite loong raangtaan ih tumjih uh esa tah angka, tumeah nengthung nengtak ni miittah ah ejen dong thuk et rumta.
16 De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till allt gott verk.
Rangte ah ejat et hi ih neng tu nawa ih chaang rumha, enoothong neng reeraang nawa ih bah edaan et rumha. Neng ah mih misukte nyia jeng lachaatte mina, tumjih uh ese di tapun rumka.