Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
Salomos Höga Visa.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
