Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
Høgsongen av Salomo.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
«Han meg kysse med kyssar av sin munn. For din elsk han er betre enn vin.
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
Dine salvar angar so ljuvt, ein utrend salve er ditt namn. Difor held møyar dei elskar deg.»
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
«Drag meg etter deg. Og me spring. Kongen hev ført meg til sitt hus.» «Me vil fagnast og frygdast i deg. Me vil lova din kjærleik meir enn vin.» Med rette elskar dei deg.
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
«Eg er brun, men like vel væn, de Jerusalems døtter, som Kedars tjeld, som Salomos dørtjeld.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Sjå ikkje på at eg er so brun, at soli hev brent meg so. Mor sine søner harmast på meg, og meg sette til vingardsvakt. Eg hev ikkje vakta eigen gard.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Seg, du som leikar i min hug, kvar gjæter du no? Kvar held du middagskvild? Må eg sleppa på villa å ganga i hjordi til felagarn’ dine.»
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
«Um du ikkje det veit, du fagraste dros, du fylgje i drifti sitt spor og gjæt dine killingar fram der som hyrdingarn’ buderne hev.»
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
«Med folarn’ for Faraos vogn deg, min hugnad, eg liknar.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Di lekkjeprydde kinn er so væn, og din hals med perlor.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
Lekkjor av gull skal du få med sylv-prikkar på.»
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
«Når kongen i laget sit sat, min narde han anga då.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
Ein myrra-pung er min ven, som eg ber ved min barm.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
Ein cyper blom-dusk er min ven meg i En-Gedis hagar.»
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
«Å, kor du er fager, mi møy, kor du er fager! Dine augo er duvor.»
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
«Å, kor du er fager, min ven, kor du er ljuv. Og vårt lægje er grønt.
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
Cedrar er bjelkarn’ i vårt hus, cypressar er himling.»
