Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
Cantique des cantiques, de Salomon.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Qu’il me baise des baisers de sa bouche! Car ton amour vaut mieux que le vin,
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
Tes parfums ont une odeur suave; Ton nom est un parfum qui se répand; C’est pourquoi les jeunes filles t’aiment.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
Entraîne-moi après toi! Nous courrons! Le roi m’introduit dans ses appartements… Nous nous égaierons, nous nous réjouirons à cause de toi; Nous célébrerons ton amour plus que le vin. C’est avec raison que l’on t’aime.
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
Je suis noire, mais je suis belle, filles de Jérusalem, Comme les tentes de Kédar, comme les pavillons de Salomon.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Ne prenez pas garde à mon teint noir: C’est le soleil qui m’a brûlée. Les fils de ma mère se sont irrités contre moi, Ils m’ont faite gardienne des vignes. Ma vigne, à moi, je ne l’ai pas gardée.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Dis-moi, ô toi que mon cœur aime, Où tu fais paître tes brebis, Où tu les fais reposer à midi; Car pourquoi serais-je comme une égarée Près des troupeaux de tes compagnons?
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
Si tu ne le sais pas, ô la plus belle des femmes, Sors sur les traces des brebis, Et fais paître tes chevreaux Près des demeures des bergers.
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
A ma jument qu’on attelle aux chars de Pharaon Je te compare, ô mon amie.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Tes joues sont belles au milieu des colliers, Ton cou est beau au milieu des rangées de perles.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
Nous te ferons des colliers d’or, Avec des points d’argent.
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
Tandis que le roi est dans son entourage, Mon nard exhale son parfum.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
Mon bien-aimé est pour moi un bouquet de myrrhe, Qui repose entre mes seins.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
Mon bien-aimé est pour moi une grappe de troëne Des vignes d’En-Guédi.
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
Que tu es belle, mon amie, que tu es belle! Tes yeux sont des colombes.
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Que tu es beau, mon bien-aimé, que tu es aimable! Notre lit, c’est la verdure.
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
Les solives de nos maisons sont des cèdres, Nos lambris sont des cyprès.
