Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
Salomos Højsang.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Kys mig, giv mig Kys af din Mund, thi din Kærlighed er bedre end Vin.
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
Lifligt dufter dine Salver, dit Navn er en udgydt Salve, derfor har Kvinder dig kær.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
Drag mig efter dig, kom, lad os løbe; Kongen tog mig ind i sine Kamre. Vi vil juble og glæde os i dig, prise din Kærlighed fremfor Vin. Med Rette har de dig kær.
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
Jeg er sort, dog yndig, Jerusalems Døtre, som Kedars Telte, som Salmas Forhæng.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Se ej paa mig, fordi jeg er sortladen, fordi jeg er brændt af Solen. Min Moders Sønner vrededes paa mig, til Vingaardsvogterske satte de mig — min egen Vingaard vogted jeg ikke.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Sig mig, du, som min Sjæl har kær, hvor du vogter din Hjord, hvor du holder Hvil ved Middag. Thi hvi skal jeg gaa som en Landstryger ved dine Fællers Hjorde?
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
Saafremt du ikke ved det, du fagreste blandt Kvinder, følg da kun Hjordens Spor og vogt dine Geder ved Hyrdernes Boliger.
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
Ved Faraos Forspand ligner jeg dig, min Veninde.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Dine Kinder er yndige med Snorene, din Hals med Kæderne.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
Vi vil gøre dig Snore af Guld med Stænk af Sølv.
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
Min Nardus spreder sin Duft, mens Kongen er til Bords;
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
min Ven er mig en Myrrapose, der ligger ved mit Bryst,
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
min Ven er mig en Koferklase fra En-Gedis Vingaarde.
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
Hvor du er fager, min Veninde, hvor du er fager, dine Øjne er Duer!
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Hvor du er fager, min Ven, ja dejlig er du, vort Leje er grønt,
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
vor Boligs Bjælker er Cedre, Panelet Cypresser!
