Höga Visan 6
1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Where has your beloved gone, you fairest amongst women? Where has your beloved turned, that we may seek him with you?
2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved has gone down to his garden, to the beds of spices, to pasture his flock in the gardens, and to gather lilies.
3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
I am my beloved’s, and my beloved is mine. He browses amongst the lilies.
4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
You are beautiful, my love, as Tirzah, lovely as Jerusalem, awesome as an army with banners.
5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
Turn away your eyes from me, for they have overcome me. Your hair is like a flock of goats, that lie along the side of Gilead.
6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Your teeth are like a flock of ewes, which have come up from the washing, of which every one has twins; not one is bereaved amongst them.
7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
Your temples are like a piece of a pomegranate behind your veil.
8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
There are sixty queens, eighty concubines, and virgins without number.
9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
My dove, my perfect one, is unique. She is her mother’s only daughter. She is the favourite one of her who bore her. The daughters saw her, and called her blessed. The queens and the concubines saw her, and they praised her.
10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
Who is she who looks out as the morning, beautiful as the moon, clear as the sun, and awesome as an army with banners?
11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
I went down into the nut tree grove, to see the green plants of the valley, to see whether the vine budded, and the pomegranates were in flower.
12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»
Without realising it, my desire set me with my royal people’s chariots.
Return, return, Shulammite! Return, return, that we may gaze at you. Lover Why do you desire to gaze at the Shulammite, as at the dance of Mahanaim?
