Höga Visan 6
1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Where is your beloved gone, O you fairest among women? where is your beloved turned aside? that we may seek him with you.
2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved is gone down into his garden, to the beds of spices, to feed in the gardens, and to gather lilies.
3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
I am my beloved's, and my beloved is mine: he feeds among the lilies.
4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
You are beautiful, O my love, as Tirzah, comely as Jerusalem, terrible as an army with banners.
5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
Turn away your eyes from me, for they have overcome me: your hair is as a flock of goats that appear from Gilead.
6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Your teeth are as a flock of sheep which go up from the washing, whereof every one bears twins, and there is not one barren among them.
7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
As a piece of a pomegranate are your temples within your locks.
8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
There are threescore queens, and fourscore concubines, and virgins without number.
9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
My dove, my undefiled is but one; she is the only one of her mother, she is the choice one of her that bare her. The daughters saw her, and blessed her; yea, the queens and the concubines, and they praised her.
10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
Who is she that looks forth as the morning, fair as the moon, clear as the sun, and terrible as an army with banners?
11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
I went down into the garden of nuts to see the fruits of the valley, and to see whether the vine flourished and the pomegranates budded.
12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»
Before even I was aware, my soul made me like the chariots of Amminadib.
Return, return, O Shulamite; return, return, that we may look upon you. What will all of you see in the Shulamite? As it were the company of two armies.
