Höga Visan 6
1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Where has thy beloved gone, O thou fairest among women? Where has thy beloved turned, that we may seek him with thee?
2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved has gone down to his garden, to the beds of spices, to feed in the gardens, and to gather lilies.
3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
I am my beloved's, and my beloved is mine. He feeds among the lilies.
4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
Thou are fair, O my love, as Tirzah, comely as Jerusalem, sublime as an army with banners.
5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
Turn away thine eyes from me, for they have overcome me. Thy hair is as a flock of goats that lie along the side of Gilead.
6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Thy teeth are like a flock of ewes, which have come up from the washing, of which every one has twins, and none is bereaved among them.
7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
Thy temples are like a piece of a pomegranate behind thy veil.
8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
There are sixty queens, and eighty concubines, and virgins without number.
9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
My dove, my undefiled, is but one. She is the only one of her mother. She is the choice one of her who bore her. The daughters saw her, and called her blessed, yea, the queens and the concubines, and they praised her.
10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
Who is she who looks forth as the morning, fair as the moon, clear as the sun, sublime as an army with banners?
11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
I went down into the garden of nuts, to see the green plants of the valley, to see whether the vine budded, and the pomegranates were in flower.
12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»
Before I was aware, my soul set me among the chariots of my princely people.
Return, return, O Shulammite, return, return, that we may look upon thee. Why will ye look upon the Shulammite, as upon the dance of two armies?
