Höga Visan 6
1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Zailom: Nagoldei hoiya che hitam, O melhoi kidang lanu? Nahin holpeh-uvinge, nei seipeh’un hoilam ajot ham?
2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
Mounu: Kagoldeipa muinam theiho pahna ahonleijah akumsuh tai, hon leilaija akelngoite vahding le Lily pahho loukhom ding in.
3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
Keima ka ngaipenpa-a kahin, ama keija ahi. Ama akelngoi Lily pah lah’a avah-e.
4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
Moulang: Ngainu, namelhoi ngeije, vetnom umtah Tirzah khopi, Jerusalem tobang’in na hoijin; galsat-galhang hon ponlap akidop bang uvin na thupi-e.
5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
Namit tenin avet nalang heiphei jin, ijeh-inem itileh na hoinan haisa mo in eilhai. Nasam kailha jong Gilead lhangdunga kon kel-hon hung kijotsuh abang jeng’e.
6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
Naha ho kelngoi kihet ngousel jouchet’na kisop thengsel bang in akangleh jeng’e. Na mehiuheo dan nolnabei ahi in, na hatu jouse jong akigolkhom dildel uve.
7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
Na bengmai langto jong na ponlukhuh noijah kolbuthei chang asan jitjet abang jeng’e.
8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
Lengnu somgup, thaikem somget chule sim’a simsenlou nungah khangdong aum in,
9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
Hijeng jongleh kenvang ka vakho, achamkim pen nu-anun adeilhen pen, ahing nun dottah’a angailut pen nu bou hi ka deilhen pen’e. Nungah khangdong hon jong angai sang uvin, lengnu tamtah le leng inpia thaikemho jeng in jong ngaisang nan ala choijun:
10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
“Koi hija ham, taikho vah banga hung vahdoh-a, chollha banga vet-hoi lheh jenga, nisa banga vah emsela, galsat ho ponlap dop banga gimnei jeng hi?” atiuvin ahi.
11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
Mounu: Kei jong ka kumsuh-e beleija bepah veding le phaichama hamhing hung dondoh thahho veding, chule lengpigui ho dondoh soh tam, kolbutheiho jong pahsoh hitam ti gave lha ding in.
12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»
Hinlah keiman ka kigeldoh masang in, ka lhangai mama jeng na lungthim chun eipui lut tai; keidia milalpa sakol kangtol sung ah.
Zailom: Hung kile in, hung kile kit tan, O Shulam nungahnu. Hung kinung heijin, hung kit in, i-kimuto kit theina diuvin. Moulang: Shulam nungahnun lamthem ho golnia akigol uva alam nau kikah-a achephei dimdem khu i-dinga nanghon na galdot jing’u hitantem?
