Höga Visan 5
1 »Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.
Kaie ka tangla ka tawncanu, ka takha thung kai ka tho toe. Kai ni Murah hoi a hmuitui e phun hah ka pâkhueng toe. Khoitui hoi khoiphanaw hah ka ca toe. Ka huinaw cat awh, net awh, Oe ka pahren, ka boum lah cat net.
2 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
Kai teh ka i lahun nahai ka lungthin teh a kâhlaw doeh. Ka pahren e lawk teh ka thai doeh. Kaie bakhu, ka pahren e, ka tawncanu, tamikalan, kai hane na paawng pouh haw. Ka lû teh tadamtui hoi, ka samnaw hai karum kabawt e tadamtui hoi a duk toe telah ati teh tho a takhawng.
3 »Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
Kaie ka khohna e teh ka rading toe. Bangtelamaw bout ka kho han. Ka khoknaw hai ka pâsu toe. Bangkong bout kakhin sak han.
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.
Ka pahren ni kut hoi takhang hah ka tanawt teh a paawng torei teh, kaie ka lungthin teh ahni dawk noenae ao toe.
5 Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
Ka pahren hanelah takhang paawng pouh hane ka thaw navah, kaie ka kut dawk hoi Murah satui dek a ca. Murah satui teh kaie kutcarei rahak hoi tho khannae dawk hoi a lawng.
6 Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
Ka pahren hanelah tho ka paawng pouh navah, Hatei ka pahren teh yo la a tâco toe. Ahnie lawk thai han ka ngai dawk ahni teh ka tawng ei, ka hmawt hoeh, ka kaw ei voi hoeh.
7 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
Khopui ka ring e ramvengnaw ni na hmu navah puenghoi na hem awh. Khorapan karingkungnaw ni ka minhmai ramuk na lawp awh.
8 »Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
Oe Jerusalem canunaw ka pahren hah, na kâhmo pawiteh, kai ni ka pahren lawi, ngaipataw e lah ka o e hah, ahni koe dei pouh loe telah nangmanaw lawk na thui awh.
9 »Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
Napuinaw thung dawk a meikahawi poung e, nang ni na pahren e teh, alouknaw e phrennae hoi bangtelamaw kâvanhoehnae. Kaimanaw hah hottelah lawk na thui nahanelah, na pahren e teh alouknaw e pahrennae hoi bangtelamaw a kâvanhoehnae,
10 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.
Ka pahren teh, a pangaw palingnae hoi a kawi e teh tami thong hra touh thung dawk ka talue poung lah ao.
11 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.
Ahnie a lû dawkvah, sui patetlah suituici patetlah ao. Ahnie sam teh atha teh, vonga patetlah a tamang.
12 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.
Ahnie mit teh palang teng vah sanutui hoi pâsu e bakhunaw hoi a kâvan.
13 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.
Ahnie tamboung teh hmuitui e a pei hmui, hmuitui ungnae kahrawngum patetlah ao. Ahnie pahni teh, murah tui kalawng e lili pei patetlah ao.
14 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.
Ahnie kutnaw teh talung hoi pathoup e suikuthrawt patetlah ahnie tak teh Sapphire lung hoi pathoup e loukloukkaang e kasaino patetlah ao.
15 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.
Ahnie khok teh, suikhom dawk sak e talung phukaawm e khom hoi a kâvan. Ahnie a meilam teh, Lebanon mon patetlah ao teh, Sidar thing patetlah a talue poung.
16 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.» »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»
A hni e pahni teh a radip poung teh, a takthai abuemlah ngai a tho poung Jerusalem canu ahni teh ka pahren e ka hui lah ao.
