Höga Visan 5
1 »Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.
Ania na ako sa akong tanaman, igsoon ko nga babaye, pangasaw-onon ko: Natigum ko na ang akong mirra uban ang akong balsamo; Nakaon ko na ang akong udlan uban ang akong dugos; Nainum ko na ang akong vino uban ang akong gatas. Pangaon kamo, Oh kahigalaan; Uminum ka, oo, daghana pag-inum, Oh hinigugma.
2 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»
Ako nahikatulog, apan ang akong kasingkasing nagmata: Ang nagatoktok mao ang tingog sa akong hinigugma nga nagaingon: Ablihi ako, igsoon ko nga babaye, hinigugma ko, salampati ko, ulay ko; Kay ang akong ulo napuno sa yamog, Ang akong mga buhok sa mga tinulo sa kagabhion.
3 »Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»
Nahukas ko ang akong saput; unsaon ko man kini pagsul-ob? Nahugasan ko na ang akong mga tiil: unsaon ko paghugaw niini?
4 Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.
Ang akong hinigugma mikuot sa iyang kamot diha sa buho sa pultahan, Ug natandog ang akong kasingkasing alang kaniya.
5 Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.
Ako mibangon sa pag-abli alang sa akong hinigugma; Ug ang akong mga kamot nagtulo sa mirra, Ug ang akong mga tudlo sa mirra nga tubig, Ibabaw sa mga kalaptan nga trangka.
6 Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.
Ako miabli alang sa akong hinigugma; Apan ang akong hinigugma mipahawa na ug milakaw. Ang akong kalag mibiya kanako sa diha nga siya misulti; Gipangita ko siya apan siya wala ko hikaplagi: Gitawag ko siya apan siya wala magtubag kanako.
7 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.
Ang mga magbalantay nga nanagsuroy sa ciudad nakakita kanako; Ila ako nga gipuspusan, ila ako nga gisamaran: Ang magbalantay sa mga paril nagkuha sa ngo pandong gikan kanako.
8 »Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»
Isugo ko kaninyo, Oh mga anak nga babaye sa Jerusalem, Kong hikaplagan ninyo ang akong hinigugma, Nga inyo siya nga suginlan, nga ako nasakit gumikan sa gugma.
9 »Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»
Unsay paglabaw sa imong hinigugma kay sa lain nga hinigugma, Oh ikaw nga labing maanyag sa mga kababayen-an? Unsay paglabaw sa imong hinigugma kay sa lain nga hinigugma, Nga nagsugo ka kanamo sa ingon niana?
10 »Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.
Ang akong hinigugma maputi ug mapulapula, Ang labaw sa taliwala sa napulo ka libo.
11 Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.
Ang iyang ulo ingon sa labing lunsay nga bulawan Ang iyang buhok dasok, ug maitum ingon sa uwak.
12 Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.
Ang iyang mga mata sama sa mga salampati daplin sa mga tubig sa kasapaan, Hinugasan sa gatas, ug maayo nga pagkahaluna.
13 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.
Ang iyang mga aping ingon sa usa ka tugkanan sa igpapahumot, Ingon sa mga pangpang sa mga hilamon nga mahumot; Ang iyang mga ngabil ingon sa mga lirio, nagatulo sa mirra nga tubigon.
14 Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.
Ang iyang mga kamot ingon sa mga singsing nga bulawan binatohan ug berilo. Ang iyang lawas ingon ug binuhat sa marfil nga maputi binutangan ug mga zafiro.
15 Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.
Ang iyang mga paa ingon sa mga haligi nga marmol, pinahiluna sa mga ugbokanan nga bulawan nga lunsay: Ang iyang panagway sama sa Libano, maanindot uyamut ingon sa mga cedro.
16 Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.» »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»
Ang iyang baba matam-is uyamut; Oo, sa ngatanan hiligugmaon siya. Kini mao ang akong hinigugma, ug mao kini ang akong higala, Oh mga anak nga babaye sa Jerusalem.
