Höga Visan 2
1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
As a lily among the thorns,
2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
So [is] my friend among the daughters!
3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
As a citron among trees of the forest, So [is] my beloved among the sons, In his shade I delighted, and sat down, And his fruit [is] sweet to my palate.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
He hath brought me in unto a house of wine, And his banner over me [is] love,
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
Sustain me with grape-cakes, Support me with citrons, for I [am] sick with love.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
His left hand [is] under my head, And his right doth embrace me.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
I have adjured you, daughters of Jerusalem, By the roes or by the hinds of the field, Stir not up nor wake the love till she please!
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
The voice of my beloved! lo, this — he is coming, Leaping on the mountains, skipping on the hills.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
My beloved [is] like to a roe, Or to a young one of the harts. Lo, this — he is standing behind our wall, Looking from the windows, Blooming from the lattice.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
My beloved hath answered and said to me, 'Rise up, my friend, my fair one, and come away,
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
For lo, the winter hath passed by, The rain hath passed away — it hath gone.
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
The flowers have appeared in the earth, The time of the singing hath come, And the voice of the turtle was heard in our land,
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
The fig-tree hath ripened her green figs, And the sweet-smelling vines have given forth fragrance, Rise, come, my friend, my fair one, yea, come away.
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
My dove, in clefts of the rock, In a secret place of the ascent, Cause me to see thine appearance, Cause me to hear thy voice, For thy voice [is] sweet, and thy appearance comely.
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
Seize ye for us foxes, Little foxes — destroyers of vineyards, Even our sweet-smelling vineyards.
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved [is] mine, and I [am] his, Who is delighting among the lilies,
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
Till the day doth break forth, And the shadows have fled away, Turn, be like, my beloved, To a roe, or to a young one of the harts, On the mountains of separation!
