Höga Visan 2
1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
I am a rose of Sharon, a lily of the valleys.
2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
As a lily amongst thorns, so is my love amongst the daughters.
3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
As the apple tree amongst the trees of the wood, so is my beloved amongst the sons. I sat down under his shadow with great delight, his fruit was sweet to my taste.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
He brought me to the banquet hall. His banner over me is love.
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
Strengthen me with raisins, refresh me with apples; for I am faint with love.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
His left hand is under my head. His right hand embraces me.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
I adjure you, daughters of Jerusalem, by the roes, or by the hinds of the field, that you not stir up, nor awaken love, until it so desires.
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
The voice of my beloved! Behold, he comes, leaping on the mountains, skipping on the hills.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
My beloved is like a roe or a young deer. Behold, he stands behind our wall! He looks in at the windows. He glances through the lattice.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
My beloved spoke, and said to me, “Rise up, my love, my beautiful one, and come away.
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
For behold, the winter is past. The rain is over and gone.
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
The flowers appear on the earth. The time of the singing has come, and the voice of the turtledove is heard in our land.
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
The fig tree ripens her green figs. The vines are in blossom. They give out their fragrance. Arise, my love, my beautiful one, and come away.”
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
My dove in the clefts of the rock, in the hiding places of the mountainside, let me see your face. Let me hear your voice; for your voice is sweet and your face is lovely.
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
Catch for us the foxes, the little foxes that plunder the vineyards; for our vineyards are in blossom.
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved is mine, and I am his. He browses amongst the lilies.
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
Until the day is cool, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be like a roe or a young deer on the mountains of Bether.
