Höga Visan 2
1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
I am the rose of Sharon, and the lily of the valleys.
2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
As the lily among thorns, so is my love among the daughters.
3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
As the apple tree among the trees of the wood, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow with great delight, and his fruit was sweet to my taste.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
He brought me to the banqueting house, and his banner over me was love.
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
Stay me with flagons, comfort me with apples: for I am sick of love.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
His left hand is under my head, and his right hand does embrace me.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
I charge you, O all of you daughters of Jerusalem, by the roes, and by the hinds of the field, that all of you stir not up, nor awake my love, till he please.
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
The voice of my beloved! behold, he comes leaping upon the mountains, skipping upon the hills.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
My beloved is like a roe or a young hart: behold, he stands behind our wall, he looks forth at the windows, showing himself through the lattice.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
My beloved spoke, and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
For, lo, the winter is past, the rain is over and gone;
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
The flowers appear on the earth; the time of the singing of birds has come, and the voice of the turtle is heard in our land;
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
The fig tree puts forth her green figs, and the vines with the tender grape give a good smell. Arise, my love, my fair one, and come away.
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
O my dove, that are in the clefts of the rock, in the secret places of the stairs, let me see your countenance, let me hear your voice; for sweet is your voice, and your countenance is comely.
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
Take us the foxes, the little foxes, that spoil the vines: for our vines have tender grapes.
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My beloved is mine, and I am his: he feeds among the lilies.
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
Until the day break, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be you like a roe or a young hart upon the mountains of Bether.
