Höga Visan 2
1 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
I am the rose of the fielde, and the lilie of the valleys.
2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
Like a lilie amog the thornes, so is my loue among the daughters.
3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
Like the apple tree among the trees of the forest, so is my welbeloued among the sonnes of men: vnder his shadow had I delite, and sate downe: and his fruite was sweete vnto my mouth.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
Hee brought mee into the wine cellar, and loue was his banner ouer me.
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
Stay me with flagons, and comfort me with apples: for I am sicke of loue.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
His left hande is vnder mine head, and his right hand doeth imbrace me.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
I charge you, O daughters of Ierusalem, by the roes and by the hindes of the fielde, that ye stirre not vp, nor waken my loue, vntill she please.
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
It is the voyce of my welbeloued: beholde, hee commeth leaping by the mountaines, and skipping by the hilles.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
My welbeloued is like a roe, or a yong hart: loe, he standeth behinde our wall, looking forth of the windowes, shewing him selfe through the grates.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
My welbeloued spake and said vnto me, Arise, my loue, my faire one, and come thy way.
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
For beholde, winter is past: the raine is changed, and is gone away.
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
The flowers appeare in the earth: the time of the singing of birdes is come, and the voyce of the turtle is heard in our land.
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
The figtree hath brought foorth her yong figges: and the vines with their small grapes haue cast a sauour: arise my loue, my faire one, and come away.
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
My doue, that art in the holes of ye rocke, in the secret places of the staires, shewe mee thy sight, let mee heare thy voyce: for thy voyce is sweete, and thy sight comely.
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
Take vs the foxes, the little foxes, which destroy the vines: for our vines haue small grapes.
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
My welbeloued is mine, and I am his: hee feedeth among the lilies,
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
Vntil the day breake, and the shadowes flee away: returne, my welbeloued, and be like a roe, or a yong hart vpon the mountaines of Bether.
