Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
The song of songs, which is Solomon's.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Oh that he might kiss me with the kisses of his mouth; for thy caresses are more pleasant than wine.
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
To the smell are thy fragrant oils pleasant, [like] precious oil poured forth is thy name [famous afar]: therefore do maidens love thee.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
Oh draw me, after thee will we run: the king hath brought me into his chambers; we will be glad and rejoice in thee; we will recall thy caresses, more [pleasant] than wine; without deceit [all] love thee.—
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
Black am I, yet comely, O daughters of Jerusalem, like the tents of Kedar, like the curtains of Solomon.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Look not so at me, because I am somewhat black, because the sun hath looked fiercely at me: my mother's children were angry with me; they appointed me to be keeper of the vineyards; but my vineyard, which is my own, have I not kept.—
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Tell me, O thou whom my soul loveth, where thou feedest? where lettest thou thy flock rest at noon? for why should I appear like a veiled mourner by the flocks of thy companions?—
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
If thou knowest this not, O thou fairest of women, go but forth in the footsteps of the flock, and feed thy kids around the shepherds' dwellings.—
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
Unto the horse in Pharaoh's chariot do I compare thee, my beloved.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Comely are thy cheeks between strings [of pearls], thy neck with rows [of jewels].
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
Chains of gold will we make for thee with studs of silver.—
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
While the king sitteth at his table, my spikenard sendeth forth its [pleasant] smell.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
A bundle of myrrh is my friend unto me, that resteth on my bosom.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
A copher-cluster is my friend unto me in the vineyards of 'En-gedi.—
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
Lo, thou art beautiful, my beloved: lo, thou art beautiful: thy eyes are those of a dove.—
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Lo, thou art beautiful, my friend, also pleasant: also our couch is [made in the] green [wood].
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
The beams of our houses are cedars and our wainscoting of cypress-trees.
