Höga Visan 1
1 Sångernas sång av Salomo.
The Song of songs, which is Solomon’s.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
Let him kiss me with the kisses of his mouth; For thy love is better than wine.
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
Thine oils have a goodly fragrance; Thy name is [as] oil poured forth; Therefore do the virgins love thee.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
Draw me; we will run after thee: The king hath brought me into his chambers; We will be glad and rejoice in thee; We will make mention of thy love more than of wine: Rightly do they love thee.
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
I am black, but comely, O ye daughters of Jerusalem, As the tents of Kedar, As the curtains of Solomon.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
Look not upon me, because I am swarthy, Because the sun hath scorched me. My mother’s sons were incensed against me; They made me keeper of the vineyards; [But] mine own vineyard have I not kept.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
Tell me, O thou whom my soul loveth, Where thou feedest [thy flock], Where thou makest [it] to rest at noon: For why should I be as one that is veiled Beside the flocks of thy companions?
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
If thou know not, O thou fairest among women, Go thy way forth by the footsteps of the flock, And feed thy kids beside the shepherds’ tents.
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
I have compared thee, O my love, To a steed in Pharaoh’s chariots.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
Thy cheeks are comely with plaits [of hair], Thy neck with strings of jewels.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
We will make thee plaits of gold With studs of silver.
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
While the king sat at his table, My spikenard sent forth its fragrance.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
My beloved is unto me [as] a bundle of myrrh, That lieth betwixt my breasts.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
My beloved is unto me [as] a cluster of henna-flowers In the vineyards of En-gedi.
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
Behold, thou art fair, my love; Behold thou art fair; Thine eyes are [as] doves.
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
Behold, thou art fair, my beloved, yea, pleasant: Also our couch is green.
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
The beams of our house are cedars, [And] our rafters are firs.
