< Rut 1 >
1 På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
Ug nahitabo niadtong mga adlawa sa diha nga ang mga maghuhukom nanaghukom, nga miabut ang gutom sa yuta, ug dihay usa ka tawo sa Beth-lehem sa Juda nga miadto sa pagpuyo sa yuta sa Moab, siya, ug ang iyang asawa, ug ang iyang duruha ka anak nga lalake.
2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda. Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
Ug ang ngalan sa tawo mao si Elimelech, ug ang ngalan sa iyang asawa si Noemi, ug ang ngalan sa iyang duruha ka anak nga lalake, mao si Mahalon ug si Chelion, mga Ephratehanon sa Beth-lehem sa Juda. Ug nangadto sila sa yuta sa Moab ug mingpabilin didto.
3 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda söner.
Ug si Elimelech ang bana ni Noemi namatay; ug siya nahibilin, ug ang iyang duruha ka anak nga lalake.
4 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut
Ug nangasawa sila sa kababayen-an sa Moab; ang ngalan sa usa mao si Orpha, ug ang ngalan sa usa mao si Ruth: ug sila namuyo didto duol sa napulo ka tuig.
5 Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man.
Ug nangamatay silang duruha si Mahalon ug si Chelion; ug si Noemi gitalikdan sa iyang duruha ka anak ug sa iyang bana.
6 Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det bröd.
Unya siya mibangon kuyog sa iyang mga binalaye, aron siya makapauli gikan sa yuta sa Moab; kay siya nakadungog didto sa yuta sa Moab kong giunsa pagdu-aw ni Jehova ang iyang katawohan pinaagi sa paghatag kanila ug tinapay.
7 Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för att komma tillbaka till Juda land,
Ug siya migikan sa dapit nga iyang gipuy-an ug ang iyang duruha ka mga binalaye kuyog kaniya; ug sila mingpadayon sa pagpauli ngadto sa yuta sa Juda.
8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem igen, var och en till sin moder.
Ug si Noemi miingon sa iyang duruha ka mga binalaye: Lumakaw kamo, pauli ang tagsatagsa kaninyo ngadto sa balay sa iyang inahan: si Jehova malooy kaninyo, sama sa inyong gihimo sa mga patay, ug kanako.
9 HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin mans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
Itugot unta ni Jehova nga kamo makakaplag ug pahulay, ang tagsatagsa kaninyo sa balay sa iyang bana. Unya iyang gihagkan sila, ug ilang gipatugbaw ang ilang tingog, ug nanghilak sila.
10 och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till ditt folk.»
Ug sila miingon kaniya: Dili, apan kami mopauli hinoon uban kanimo ngadto sa imong katawohan.
11 Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?
Ug si Noemi mitubag: Pauli kamo, mga anak ko. Nganong mouban kamo kanako? May lain pa bang mga bata nga lalake sa akong taguangkan aron sila mainyong mga bana?
12 Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal att överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: 'Jag har ännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en man och så verkligen födde söner,
Pamauli kamo mga anak ko, padayon kamo; kay ako tigulang na kaayo nga mobaton pa ug bana. Kong ako moingon, ako may paglaum pa, kong ako makabaton usab ug usa ka bana karong gabii, ug manganak usab ug mga lalake;
13 icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»
Mohulat ba kamo kanila hangtud nga sila mangadagku? Mohulat ba kamo kanila nga walay bana? ayaw, mga anak ko; kay kana nakapayugot kanako sa hilabihan tungod kaninyo, kay ang kamot ni Jehova gibakyaw batok kanako.
14 Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
Ug gipatugbaw nila ang ilang tingog, ug nanghilak pag-usab: ug si Orpha mihalok sa iyang ugangan nga babaye; apan si Ruth mipabilin kaniya.
15 Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»
Ug siya miingon: Ania karon, ang imong bilas nga babaye mibalik ngadto sa iyang katawohan, ug sa iyang mga dios; bumalik ka sunod sa imong bilas nga babaye.
16 Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.
Ug si Ruth miingon: Ayaw ako paghangyoa aron sa pagbiya kanimo, ug sa pagbalik gikan sa pagsunod kanimo: kay bisan asa ikaw moadto, ako moadto; ug bisan asa ikaw mopuyo, adto ako mopuyo; ang imong katawohan mamahimo nga akong katawohan, ug ang imong Dios mamahimo nga akong Dios;
17 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.»
Asa ikaw mamatay, adto ako magpakamatay, ug didto ako igalubong: si Jehova magahimo sa ingon niana kanako, ug labaw pa usab, kong may laing butang gawas sa kamatayon nga magapabulag kanimo ug kanako.
18 Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med henne, upphörde hon att tala därom med henne.
Sa nakita niya nga siya hugot gayud nga mokuyog kaniya, mihunong siya sa pagsulti niini kaniya.
19 Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är ju Noomi!»
Busa silang duruha nanlakaw hangtud nga nanghiabut sila sa Beth-lehem. Ug nahitabo sa pag-abut nila sa Beth-lehem nga ang tibook ciudad naukay mahitungod kanila, ug sila miingon: Mao ba kini si Noemi?
20 Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över mig.
Ug siya miingon kanila: Ayaw ako pagtawga nga si Noemi, tawga ako nga Mara; kay ang Makagagahum nagpaantus kanako sa hilabihan nga kapaitan.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»
Ako mihalin nga hupong, ug si Jehova nagdala kanako nganhi sa balay pag-usab nga walay dala; ngano nga ako tawgon ninyo nga si Noemi, sanglit si Jehova nagpamatuod batok kanako, ug ang Makagagahum nagsakit kanako?
22 Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, när kornskörden begynte.
Busa si Noemi mibalik, ug si Ruth nga Moabihanon, iyang binalaye, nga mipauli uban kaniya gikan sa yuta sa Moab; ug sila mipadulong ngadto sa Beth-lehem sa sinugdan sa pagpangani sa mga cebada.