Romarbrevet 1
1 Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium,
ⲁ̅ⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲡϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲡⲁⲡⲟⲥⲧⲟⲗⲟⲥ ⲉⲧⲧⲁϩⲙ ⲡⲉⲛⲧⲁⲩⲡⲟⲣϫϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
2 vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,
ⲃ̅ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥϣⲣⲡⲉⲣⲏⲧ ⲙⲙⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓ ⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲛⲛⲉϥⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲏⲥ ϩⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲫⲏ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ
3 evangelium om hans Son, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd
ⲅ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥϣⲱⲡⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲉⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲛⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ⲕⲁⲧⲁ ⲥⲁⲣⲝ
4 och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre,
ⲇ̅ⲡⲉⲛⲧⲁⲩⲧⲟϣϥ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲧϭⲟⲙ ⲕⲁⲧⲁ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲙⲡⲧⲃⲃⲟ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲧⲱⲟⲩⲛ ⲛⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲛⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ
5 genom vilken vi hava fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk,
ⲉ̅ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁⲛϫⲓ ⲛⲟⲩⲭⲁⲣⲓⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲟⲟⲧϥ ⲙⲛ ⲟⲩⲙⲛⲧⲁⲡⲟⲥⲧⲟⲗⲟⲥ ⲉⲡⲥⲱⲧⲙ ⲛⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ϩⲛ ⲛϩⲉⲑⲛⲟⲥ ⲧⲏⲣⲟⲩ ϩⲁ ⲡⲉϥⲣⲁⲛ
6 bland vilka jämväl I ären, I som ären kallade och Jesu Kristi egna --
ⲋ̅ⲉⲧⲉⲧⲛⲏⲡ ϩⲛ ⲛⲁⲓ ϩⲱⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲉⲧⲉⲧⲛⲧⲁϩⲙ ϩⲛ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ
7 jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som äro kallade och heliga. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
ⲍ̅ⲛⲉⲧϩⲛ ϩⲣⲱⲙⲏ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲙⲙⲉⲣⲓⲧ ⲛⲧⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲉⲧⲧⲁϩⲙ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲧⲉⲭⲁⲣⲓⲥ ⲛⲏⲧⲛ ⲙⲛ ϯⲣⲏⲛⲏ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉⲛⲉⲓⲱⲧ ⲙⲛ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ
8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.
ⲏ̅ϣⲟⲣⲡ ⲙⲉⲛ ϯϣⲡϩⲙⲟⲧ ⲛⲧⲙⲡⲁⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲓⲧⲛ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲉⲧⲃⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ ⲧⲏⲣⲧⲛ ϫⲉ ⲥⲉϯⲥⲟⲉⲓⲧ ⲉⲧⲉⲧⲛⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ϩⲙ ⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ⲧⲏⲣϥ
9 Ty Gud, som jag i min ande tjänar såsom förkunnare av evangelium om hans Son, han är mitt vittne, han vet huru oavlåtligt jag tänker på eder
ⲑ̅ⲡⲁⲙⲛⲧⲣⲉ ⲅⲁⲣ ⲡⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲁⲓ ⲉϯϣⲙϣⲉ ⲛⲁϥ ϩⲙ ⲡⲁⲡⲛⲁ ϩⲙ ⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲙⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲛⲑⲉ ⲁϫⲛⲱϫⲛ ⲉⲓⲉⲓⲣⲉ ⲙⲡⲉⲧⲛⲙⲉⲉⲩⲉ
10 och i mina böner alltid beder att jag dock nu omsider må få ett gynnsamt tillfälle att komma till eder, om Gud så vill.
ⲓ̅ⲛⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲓⲙ ϩⲛ ⲛⲁϣⲗⲏⲗ ⲉⲓⲥⲟⲡⲥ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲧⲁϩⲓⲏ ⲥⲟⲟⲩⲧⲛ ϩⲙ ⲡⲟⲩⲱϣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲉⲓ ϣⲁⲣⲱⲧⲛ
11 Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna meddela eder någon andlig nådegåva till att styrka eder;
ⲓ̅ⲁ̅ϯⲟⲩⲉϣⲛⲁⲩ ⲅⲁⲣ ⲉⲣⲱⲧⲛ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲓⲉϯ ⲛⲏⲧⲛ ⲛⲟⲩϩⲙⲟⲧ ⲙⲡⲛⲁⲧⲓⲕⲟⲛ ⲉⲡⲧⲁϫⲣⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ
12 jag menar: för att jag i eder krets må tillsammans med eder få hämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.
ⲓ̅ⲃ̅ⲡⲁⲓ ⲇⲉ ⲡⲉ ⲉⲧⲣⲉ ⲛⲥⲗⲥⲗ ⲛⲉⲛⲉⲣⲏⲩ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ϩⲓⲧⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉⲧϩⲛ ⲛⲉⲛⲉⲣⲏⲩ ⲧⲱⲧⲛ ⲙⲛⲧⲱⲓ
13 Jag vill säga eder, mina bröder, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, för att också bland eder få skörda någon frukt, såsom bland övriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad.
ⲓ̅ⲅ̅ϯⲟⲩⲱϣ ⲅⲁⲣ ⲉⲧⲣⲉⲧⲛⲉⲓⲙⲉ ⲛⲁⲥⲛⲏⲩ ϫⲉ ⲁⲓⲕⲁⲁⲥ ϩⲁⲉⲓⲁⲧ ⲛϩⲁϩ ⲛⲥⲟⲡ ⲉⲉⲓ ϣⲁⲣⲱⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲕⲱⲗⲩ ⲙⲙⲟⲓ ϣⲁⲧⲉⲛⲟⲩ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲓⲉϫⲡⲟ ⲛⲟⲩⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ϩⲙ ⲡⲕⲉϣⲱϫⲡ ⲛϩⲉⲑⲛⲟⲥ
14 Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser.
ⲓ̅ⲇ̅ⲛϩⲉⲗⲗⲏⲛ ⲙⲛ ⲛⲃⲁⲣⲃⲁⲣⲟⲥ ⲛⲥⲟⲫⲟⲥ ⲙⲛ ⲛⲁⲑⲏⲧ ⲉⲩⲛⲧⲁⲩ ⲉⲣⲟⲓ
15 Därför är jag villig att förkunna evangelium också för eder som bon i Rom
ⲓ̅ⲉ̅ⲧⲁⲓ ⲧⲉ ⲑⲉ ⲙⲡⲟⲩⲣⲟⲧ ⲉⲧⲛⲙⲙⲁⲓ ⲉⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲍⲉ ϩⲱⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲛⲏⲧⲛ ⲛⲉⲧϩⲛ ϩⲣⲱⲙⲏ
16 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.
ⲓ̅ⲋ̅ⲛϯϯϣⲓⲡⲉ ⲅⲁⲣ ⲁⲛ ⲙⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲟⲩϭⲟⲙ ⲅⲁⲣ ⲛⲧⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉ ⲉⲩⲟⲩϫⲁⲓ ⲛⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲧⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲙⲛ ⲛⲟⲩⲉⲓⲉⲛⲓⲛ
17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
ⲓ̅ⲍ̅ⲧⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲅⲁⲣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁϭⲱⲗⲡ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧϥ ϩⲛ ⲟⲩⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉⲩⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲡⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲁⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ
18 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.
ⲓ̅ⲏ̅ⲧⲟⲣⲅⲏ ⲅⲁⲣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁϭⲱⲗⲡ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉ ⲉϫⲙ ⲙⲛⲧϣⲁϥⲧⲉ ⲛⲓⲙ ⲁⲩⲱ ⲡϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ⲛⲛⲣⲱⲙⲉ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲛⲧⲙⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲟⲩϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ
19 Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
ⲓ̅ⲑ̅ϫⲉ ⲡⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲟⲩⲟⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲅⲁⲣ ⲟⲩⲟⲛϩϥ ⲛⲁⲩ ⲉⲃⲟⲗ
20 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt. (aïdios g126)
ⲕ̅ⲛⲉϥⲡⲉⲑⲏⲡ ⲅⲁⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲥⲱⲛⲧ ⲙⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ϩⲛ ⲛⲉϥⲧⲁⲙⲓⲟ ⲉⲩⲛⲟⲓ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲥⲉⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲉⲧⲉ ⲧⲉϥϭⲟⲙ ⲧⲉ ⲛϣⲁ ⲉⲛⲉϩ ⲙⲛ ⲧⲉϥⲙⲛⲧⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩϣⲱⲡⲉ ⲉⲙⲛⲧⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲉϫⲱ (aïdios g126)
21 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
ⲕ̅ⲁ̅ϫⲉ ⲁⲩⲥⲟⲩⲛ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲡⲟⲩϯ ⲉⲟⲟⲩ ⲛⲁϥ ϩⲱⲥ ⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲟⲩϣⲡϩⲙⲟⲧ ⲁⲗⲗⲁ ⲁⲩⲣⲡⲉⲧϣⲟⲩⲉⲓⲧ ϩⲛ ⲛⲉⲩⲙⲉⲉⲩⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲡⲉⲩϩⲏⲧ ⲛⲁⲧⲥⲃⲱ ⲣⲕⲁⲕⲉ ⲉⲣⲟⲟⲩ
22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar
ⲕ̅ⲃ̅ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲁⲛ ϩⲉⲛⲥⲁⲃⲉ ⲁⲩⲣⲥⲟϭ
23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.
ⲕ̅ⲅ̅ⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲙⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲧⲧⲁⲕⲟ ϩⲛ ⲟⲩⲉⲓⲛⲉ ⲛϩⲓⲕⲱⲛ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲉϣⲁϥⲧⲁⲕⲟ ϩⲓ ϩⲁⲗⲏⲧ ϩⲓ ⲧⲃⲛⲏ ϩⲓ ϫⲁⲧϥⲉ
24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.
ⲕ̅ⲇ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ϩⲛ ⲛⲟⲩⲱϣ ⲛⲛⲉⲩϩⲏⲧ ⲉⲩⲁⲕⲁⲑⲁⲣⲥⲓⲁ ⲉⲧⲣⲉⲩⲥⲱϣ ⲛⲛⲉⲩⲥⲱⲙⲁ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ
25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. (aiōn g165)
ⲕ̅ⲉ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲛⲧⲙⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲙ ⲡϭⲟⲗ ⲁⲩⲟⲩⲱϣⲧ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϣⲙϣⲉ ⲙⲡⲥⲱⲛⲧ ⲡⲁⲣⲁ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲥⲱⲛⲧ ⲡⲁⲓ ⲉⲧⲥⲙⲁⲙⲁⲁⲧ ϣⲁ ⲛⲓⲉⲛⲉϩ ϩⲁⲙⲏⲛ (aiōn g165)
26 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;
ⲕ̅ⲋ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϩⲉⲛⲡⲁⲑⲟⲥ ⲉⲩⲥⲏϣ ⲉⲓⲧⲉ ⲅⲁⲣ ⲛⲉⲩϩⲓⲟⲙⲉ ⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲙⲡϩⲱⲃ ⲛⲧⲉⲩⲫⲩⲥⲓⲥ ⲉⲩⲡⲁⲣⲁ ⲧⲉⲩⲫⲩⲥⲓⲥ
27 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.
ⲕ̅ⲍ̅ϩⲟⲙⲟⲓⲱⲥ ⲛⲉⲩⲕⲉϩⲟⲟⲩⲧ ⲁⲩⲕⲱ ⲛⲥⲱⲟⲩ ⲙⲡϩⲱⲃ ⲛⲧⲉⲫⲩⲥⲓⲥ ⲛⲧⲉⲥϩⲓⲙⲉ ⲁⲩⲙⲟⲩϩ ⲙⲡⲉⲩⲙⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ϩⲉⲛϩⲟⲟⲩⲧ ⲙⲛ ϩⲉⲛϩⲟⲟⲩⲧ ⲉⲩⲣϩⲱⲃ ⲉⲧⲁⲥⲭⲩⲙⲟⲥⲩⲛⲏ ⲁⲩⲱ ⲧϣⲃⲉⲓⲱ ⲙⲡⲃⲉⲕⲉ ⲛⲧⲉⲩⲡⲗⲁⲛⲏ ⲉⲧⲉϣϣⲉ ⲉⲩϫⲉⲓ ⲙⲙⲟϥ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ
28 Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.
ⲕ̅ⲏ̅ⲁⲩⲱ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲉⲙⲡⲟⲩⲇⲟⲕⲓⲙⲁⲍⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲕⲁⲁϥ ⲛⲁⲩ ϩⲛ ⲟⲩⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲩϩⲏⲧ ⲛϫⲟⲟⲩⲧ ⲉⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲉⲧⲉⲙⲉϣϣⲉ
29 Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;
ⲕ̅ⲑ̅ⲉⲩϫⲏⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ⲛⲓⲙ ϩⲓ ⲕⲁⲕⲓⲁ ϩⲓ ⲡⲟⲛⲏⲣⲓⲁ ϩⲓ ⲙⲁⲓⲧⲟ ⲛϩⲟⲩⲟ ⲉⲩⲙⲉϩ ⲛⲗⲁ ϩⲓ ϩⲱⲧⲃ ϩⲓ ϯⲧⲱⲛ ϩⲓ ⲕⲣⲟϥ ⲛϩⲏⲧ ⲉϥϩⲟⲟⲩ
30 de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,
ⲗ̅ⲛⲣⲉϥⲕⲁⲥⲕⲥ ⲛⲣⲉϥⲕⲁⲧⲁⲗⲁⲗⲉⲓ ⲙⲙⲁⲥⲧ ⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲣⲉϥⲥⲱϣ ⲛϫⲁⲥⲓϩⲏⲧ ⲛⲃⲁⲃⲉⲣⲱⲙ ⲛⲣⲉϥⲕⲱⲧⲉ ⲛⲥⲁ ⲡⲡⲉⲑⲟⲟⲩ ⲉⲛⲥⲉⲥⲱⲧⲙ ⲁⲛ ⲛⲥⲁ ⲛⲉⲩⲉⲓⲟⲧⲉ
31 oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.
ⲗ̅ⲁ̅ⲛⲁⲑⲏⲧ ⲛⲁⲧⲛⲁϩⲧⲉ ⲛⲟⲩⲁϩⲓⲏⲧ ⲛⲁⲧⲛⲁ
32 Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.
ⲗ̅ⲃ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲇⲓⲕⲁⲓⲱⲙⲁ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϫⲉ ⲛⲉⲧⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲁⲓ ⲥⲉⲙⲡϣⲁ ⲙⲡⲙⲟⲩ ⲟⲩ ⲙⲟⲛⲟⲛ ⲥⲉⲉⲓⲣⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁⲗⲗⲁ ⲥⲉⲥⲩⲛⲉⲩⲇⲟⲕⲓ ⲟⲛ ⲙⲛ ⲛⲉⲧⲉⲓⲣⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ
