Romarbrevet 9
1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
Ni wamba vuniti mwa Kreste, kani chengi, mi muhupulo wangu uhindite vupaki name muluho lu Jolola,
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
kuti kwangu kwina kulira kukando niku chiswa ku nkulo kusa mani.
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
Kaho ni sepa kuti ime ni mwine ni kutiwe nikuvikwa ku mbali kuzwa kwa kreste che vaka lya vamukulwangu, avo va mushovo wangu chokuya ke nyana.
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
Ma isilaele. vena ku añulwa, inkanya, chilikani, impo zo mulao, kulumbeka kwe Ireeza, ni nsepiso.
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn g165)
Va sukukulu vava sukulu kwava kazwi Kreste wa keza ni kute kwi nyama- Iye yali Ireeza konse. Alumbekwe kuya kwile. Amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
Kono kena kuti insepiso za Ireeza za kanga. Kaho kena vonse vena mwa Isilaele vazwa mwa Isilaele.
7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
mane ni vaana va Abrahama vaana vakwe ve niti. Kono, “nji ka Isaac kuti vaana venu kava sumpwe.”
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
Icho njikuti, vaana ve nyama kena vaana ve Ireeza. Kono vaana ve nsepiso va vikitwe nji vaana.
9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
Kaho ilyi nji linzwi lye nsepiso: “keyi nako munize, mi mwana kahewe kwa Sarah.”
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
Isiñi fela ichi, kono haisi Rebecca naye ava zalwa cha mukwame yenke, Ishetu Isaac-
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
kaho vaana kena vavali kuzalitwe mi kena vava pangi chintu chilotu kapa chimbi, njokuti intokwahalo za Ireeza chokuya chokuli ketela chiwole kuzimana, isiñi cha mitendo, koho chevaka lyakwe yo sumpa-
12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
iva wambwa kwali, “mukulwana ka seveleze muhwile.”
13 Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
iswana sina muiva ñolelwa: “Jacovo niva kumusaka, kono Esau niva kumutoyete.”
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
Cwale he katu wambe nzi? kwina kusa jolola ni Ireeza? kanji ipangahali.
15 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
Kaho uwamba kwa Mushe, “kanive ni chishemo kozo yete ninive ni chishemo, mi kanive ni nkumbo kwali yete ninive ni kumbo.”
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
Cwalehe, kena kuti nji kwakwe we ntato, kapa iye yo mata, kono ivaka lya Ireeza, yo vonisa chishemo.
17 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
Kaho iñolo lyi wamba kwa Pharoah, “kelyi vaka niva kunyemuni, njokuti ni sondeze manta angu kwako, mi hape kuti izina lyangu lyive kuwambwa mwifasi lyonse.”
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
Cwalehe, Ireeza wina chishemo kwavo va saka, mi avo va saka, uvapanga kusa zuwa.
19 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
Kamuwambe cwalehe kwangu, “chinzi hasi wana zifoso? kaho yense ya vazimani he ntato yakwe?”
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
kwimbali imwi, mukwame, njeweni witava havusu vwe Ireeza? kana china chiva vumbwa kachiwole kuwamba kozo yava chivumbi, “Chinzi hova ni pangi mwinzila umu?”
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
muvumbi kena mulao hewulu lye tope kupanga kwi lambi iswana ni chivikilo cho musevezi wo vutokwa, mi ni chimwi chivikilo chokusevelisa izuva ni zuva?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
Cwale haiva Ireeza, ya saka ku vonisa vukali niku panga manta akwe aziveke, ava lindizi ninkulo inde yo kuvika vukali vwakwe che nchanganiso?
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
Cwale kape ava pangi izi njokuti ezivahaze chifumu che nkanya yakwe mukati kezi vukilo ze chishemo, yava vikili kumasule inkanya?
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
Cwale kape ava chitupangili naswe, avo vava sumpi hape, isiñi fela mukati ka Majuda, kono hape niku ma Genitiles?
25 Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
Sina ha wamba hape mwa Hosea: “kani sumpe vantu vangu vasena vavali vantu vangu, ni musakiwa wakwe yasena va kusakwa.
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
mi kaive kuti kuiva ka wambwa kuvali iva wambwa kuvali, 'kena muvantu vangu; aho kavasumpwe' vaana ve Ireeza yo hala.'”
27 Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
Isaya ulila Isilaele, “haiva i nombolo ya vaana va Isilaele iswana sina ivu lye wate, kaive za shala kwezo ziva hazwa.
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
Kaho Simwine mwahinde linzwi lyakwe he fasi, yahanu niku mana.
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
Mi iswana sina Isaya hava wambi, “haiva Simwine kena va siyi vaana
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
Katu wambenzi cwale? kuti ma Genitiles, kena vave chilili kuchena, kuchena kwe ntumero.
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
Kono Isilaele, vave chilili kuchena ko mulao, kena vava siki koo.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
Ivaka ncinzi? kakuti kena vava ichilili che tumero, kono che misevezi. Vava nkumi hechwe lyokukuma,
33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»
sina muivañolelwe, “lole, ni lele mwa Zion ichwe lyokukuma ni hechwe lya mafosisa. iye ya zumina muchili kete aswaviswe.”
