< Romarbrevet 9 >
1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
Je dis la vérité, en Christ, je ne mens point; ma conscience que le Saint-Esprit anime m'en rend le témoignage:
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
j'ai un grand chagrin et une douleur incessante au coeur,
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
car je souhaiterais d'être moi-même anathème, loin de Christ, pour mes frères, mes parents selon la chair,
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
qui sont Israélites, à qui appartiennent l'adoption, la gloire, les alliances, la Loi, le culte et les promesses;
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn )
à qui appartiennent les patriarches, et desquels est issu le Messie, du moins pour la chair. Que celui qui gouverne toutes choses, Dieu, en soit béni éternellement! Amen! (aiōn )
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
Toutefois, en m'exprimant ainsi, je n'entends point que la promesse de Dieu ait failli. En effet, tous ceux qui sont issus d'Israël ne sont pas pour cela Israël;
7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
et même, pour être la postérité d'Abraham, ils ne sont pas tous enfants d'Abraham, mais il est écrit: «C'est la postérité d'Isaac qui sera dite ta postérité; »
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
c’est-à-dire, que ce ne sont pas les enfants de la chair qui sont enfants de Dieu, mais que ce sont les enfants de la promesse qui sont considérés comme la postérité d’Abraham;
9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
car voici les termes de la promesse: «Je viendrai en cette même saison, et Sarah aura un fils.»
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
Ce n'est pas tout: il en fut de même pour Rébecca, qui conçut d'un seul homme, Isaac notre père;
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
car — quoique les enfants ne fussent pas encore nés, et qu'ils n'eussent fait ni bien ni mal — afin que le plan de Dieu, lequel procède par choix, subsistât, non en vertu des oeuvres, mais par la volonté de Celui qui appelle,
12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
il fut dit à Rébecca: «L’ainé sera assujetti au plus jeune, »
13 Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
selon qu'il est écrit: «J'ai aimé Jacob et j’ai haï Ésaü.»
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
Que dirons-nous donc? Y a-t-il de l'injustice en Dieu?
15 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
— Loin de nous cette pensée! car il dit à Moïse: «Je ferai miséricorde à qui il me plaira de faire miséricorde, et j’aurai compassion de qui il me plaira d'avoir compassion.»
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
Ainsi donc, cela ne dépend ni de celui qui veut, ni même de celui qui court, mais de Dieu qui fait miséricorde;
17 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
car l'Écriture dit à Pharaon: «Je t’ai suscité tout exprès, pour faire voir en toi ma puissance, et pour que mon nom soit publié dans toute la terre.»
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
Ainsi donc, il fait miséricorde à qui il veut, et il endurcit qui il veut.
19 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
Tu me diras: De quoi donc se plaint-il encore? car qui s'oppose à sa volonté?
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
— Ah! bien plutôt, ô homme, qui es-tu, toi qui contestes avec Dieu? Le vase d'argile dira-t-il à celui qui l'a fabriqué: «Pourquoi m'as-tu fait ainsi?»
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
Le potier n'a-t-il pas le droit de faire de la même masse d'argile des vases pour des usages honorables, et d'autres pour des usages vils?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
Or, si Dieu, tout en voulant montrer sa colère et faire connaître sa puissance, a supporté avec une grande longanimité des vases, objets de sa colère, faits pour la ruine,
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
et, afin de faire connaître les richesses de sa gloire envers des vases, objets de sa miséricorde, qu'il a réservés d'avance pour la gloire,
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
nous a aussi appelés, non seulement d'entre les Juifs, mais aussi d'entre les Gentils, n'en a-t-il pas le droit?
25 Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
C'est ainsi qu'il dit dans Osée: «Celui qui n’est pas mon peuple, je l'appellerai mon peuple, et celle qui n'est pas bien-aimée, je l’appellerai bien-aimée;
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
et il arrivera que, dans le lieu où on leur aura dit, «vous n'êtes point mon peuple, » là même on les appellera fils du Dieu vivant.»
27 Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
D'autre part, Ésaïe s'écrie au sujet d'Israël: «Quand le nombre des fils d'Israël serait comme le sable de la mer, un faible reste seulement sera sauvé.
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
En effet, ce qu'il dit, il le réalise pleinement et rapidement dans sa justice, car le Seigneur va exécuter, et exécuter rapidement sa parole sur la terre, »
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
et, comme Esaïe l'avait déjà dit: «Si le Seigneur des armées ne nous avait laissé une semence, nous aurions été comme Sodome, et nous aurions ressemblé à Gomorrhe.»
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
Que dirons-nous donc? — Nous dirons que les Gentils, qui ne cherchaient pas la justice, ont obtenu la justice, la justice qui vient de la foi;
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
tandis qu'Israël, qui cherchait un principe de justice, n'est point parvenu à le trouver.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
Et pourquoi? — Parce qu'il l'a cherché, non par la foi, mais vainement par les oeuvres. En effet, il est allé se heurter contre la pierre d'achoppement,
33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»
selon qu'il est écrit: «Voici, je pose en Sion une pierre d'achoppement et un rocher qui fait trébucher, mais celui qui met en lui sa confiance, ne sera point confus.»