Romarbrevet 9
1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --
I say the truth in Christ, I lie not, my conscience also bearing me witness in the Holy Spirit,
2 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.
That I have great heaviness and continual sorrow in my heart.
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
For I could wish that myself were accursed from Christ for my brethren, my kinsmen according to the flesh:
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
Who are Israelites; to whom pertain the adoption, and the glory, and the covenants, and the giving of the law, and the service of God, and the promises;
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen. (aiōn g165)
Whose are the fathers, and from whom according to the flesh Christ came, who is over all, God blessed for ever. Amen. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
Not as though the word of God hath taken no effect. For they are not all Israel, who are descended from Israel:
7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»
Neither, because they are the seed of Abraham, are they all children: but, In Isaac shall thy seed be called.
8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.
That is, They who are the children of the flesh, these are not the children of God: but the children of the promise are counted for the seed.
9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»
For this is the word of promise, At this time will I come, and Sarah shall have a son.
10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.
And not only this; but when Rebecca also had conceived by one, even by our father Isaac;
11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --
( For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth; )
12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»
It was said to her, The elder shall serve the younger.
13 Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»
As it is written, Jacob have I loved, but Esau have I hated.
14 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!
What shall we say then? Is there unrighteousness with God? By no means.
15 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»
For he saith to Moses, I will have mercy on whom I will have mercy, and I will have compassion on whom I will have compassion.
16 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.
So then it is not of him that willeth, nor of him that runneth, but of God that showeth mercy.
17 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»
For the scripture saith to Pharaoh, Even for this same purpose have I raised thee up, that I might show my power in thee, and that my name might be declared throughout all the earth.
18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.
Therefore he hath mercy on whom he will have mercy, and whom he will he hardeneth.
19 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»
Thou wilt say then to me, Why doth he yet find fault? For who hath resisted his will?
20 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»
Nay but, O man, who art thou that repliest against God? Shall the thing formed say to him that formed it, Why hast thou made me thus?
21 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?
Hath not the potter power over the clay, of the same lump to make one vessel to honour, and another to dishonour?
22 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?
What if God, willing to show his wrath, and to make his power known, endured with much longsuffering the vessels of wrath fitted to destruction:
23 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?
And that he might make known the riches of his glory on the vessels of mercy, which he had before prepared for glory,
24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.
Even us, whom he hath called, not of the Jews only, but also of the Gentiles?
25 Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.
As he saith also in Hosea, I will call them my people, who were not my people; and her beloved, who was not beloved.
26 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»
And it shall come to pass, that in the place where it was said to them, Ye are not my people; there shall they be called the children of the living God.
27 Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.
Isaiah also crieth concerning Israel, Though the number of the children of Israel be as the sand of the sea, a remnant shall be saved:
28 Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»
For he will finish the work, and cut it short in righteousness: because a short work will the Lord make upon the earth.
29 Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»
And as Isaiah said before, Except the Lord of Hosts had left us a seed, we had been as Sodom, and been made like Gomorrah.
30 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,
What shall we say then? That the Gentiles, who followed not after righteousness, have attained to righteousness, even the righteousness which is by faith.
31 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.
But Israel, who followed after the law of righteousness, hath not attained to the law of righteousness.
32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,
Why? Because they sought it not by faith, but as it were by the works of the law. For they stumbled at that stumblingstone;
33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»
As it is written, Behold, I lay in Zion a stumblingstone and rock of offence: and whoever believeth on him shall not be ashamed.
