< Romarbrevet 8 >
1 Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.
Amadi o mina Jisu Kristo damdi roongroopla loong abah tadut haatka.
2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.
Tumeah Chiiala hootthe, seng roidong kotte rah ih Jisu Kristo damdi roongroop thuk hangno etek nyi rangdah hootthe dowa puipang halang.
3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.
Hootthe jun ih marah mina hansi ah larooklata ang thoidi tajen reeta, erah ah Rangte jen reeta. Rangte ih heh Sah ah mina jun ih daapkaat haano rangdah ah dut haat ra taha, heh Sah ah rangdah mina seng likhiik ih daapkaat haano seng rangdah saasiit tahe.
4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.
Rangte ih erah reeta ah langla, Hotthe ih marah baat ha erah seng toom re ih seng hansi tenthun lam ih lah angthang Chiiala jeng ah chaat lam ih ah.
5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.
O mina hansi dang ajang ih baat ha jun ih tongsongla loong ah, nengthung nengtak ah hansi dang ajang ih ju maak ah. O mina Chiiala ih baat ha jun ih tongsongla loong ah ih nengthung nengtak uh Chiiala suh maak thuk ah.
6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.
Hansi dang ajang ih maak ha loong ah etek choh ah; Chiiala ih maak ha loong ah latek roidong nyi tengmangmang roidong ah choh ah.
7 Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.
Erah thoidi mina hansi dang ajang ni tongte loong ah Rangte piiara ih hoonla; tumeah Rangte hootthe ah neng ih tachaat rumka nyia tabaam miichaat rumka.
8 Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.
O hansi dang ajang jeng ah chaat ha loong ah ih Rangte ah tami roon thukka.
9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.
Enoothong, sen sak nah Rangte Chiiala ah roong tongha bah—hansi ih jamha jun ih sen tatong kan ang an; erah nang ih bah Chiiala ih baat ha jun ih tong an. O mina di Kristo Chiiala tajeeka erah mih ah heh mina tah angka.
10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.
Enoothong Kristo sen damdi tong abah, rangdah thoi taat tek anbah uh, Chiiala ah sen roidong ang ah, tumeah sen ah Rangte damdi epun ang thoidi, sen hansi puh asak ah rangdah nah taat ti ang abah uh ah.
11 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
Jisu Kristo tek nawa ngaakthing thukte Rangte Chiiala ah sen damdoh roongtong ha bah, Kristo tek nawa ngaaksaat thukte rah ih, sen etek etheng puh asak adoh heh Chiiala ah sen damdoh roong jeeha, eno sen suh roidong ah kohan.
12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.
Erah thoih ngaapho ngaano loong, seng ah seng hansi ih jamha jun doh lajaatjaat tongtheng.
13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.
Tumeah sen hansi jun ih tongtha anbah etek ean; enoothong Esa Chiiala jun ih sen rangdah reeraang ah tek haat anbah ething tong an.
14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.
O mina Rangte Chiiala ih siit ha abah, Rangte sah ang ah.
15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
Tumeah, Rangte ih kohalan Chiiala rah ih sen dah tahoon thuk ran nyia tacho thuk ran; erah nang ih bah, Chiiala ih Rangte suh asah ih hoon halan, eno erah Chiiala moong achaang jun ih Rangte suh, “Ewah! Ewah!” ih eriing eno ejen poon et ih.
16 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
Rangte Chiiala ah sengchi sengla damdi roongroop haano seng ah Rangte suh asah ih dongjat thuk hali.
17 Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.
Seng ah Rangte sah angli bah, marah Rangte ih heh mina raangtaan ih romseetam ha rah seng chojih ang ah, erah dam ih Rangte ih Kristo suh marah thiinha rah uh seng eroong choh eh ih; tumeah Kristo ih chamnaang huita rah seng ih jen roonghui ih bah, heh rangka sa doh uh seng eroong rangka et he.
18 Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.
Ngah ih jat angdi seng amadi marah chamnaangli erah ah lakngah ni seng suh erangkaajih bantongla loong dam adoh tajen toobaatke.
19 Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.
Jaatrep dongsiitta loong ah ih Rangte ih heh saloong maatok doh dong ra thuk ha ih bantho rumha.
20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,
Tumeah heh lakmaak loong asuh neng tum raangtaan ih dongsiitta rah lah ang thuk suh dut haat rumta, enoothong neng thung nawa ih lah angthang, Rangte thung jun ih dut haat rumta. Ang abah uh laalomjih eje
21 att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.
sa siit mathan dongsiitta loong ah neng mih dah ang rumta dowa edoksiit et rum ah, eno Rangte suh asah rangka sa doh neng ah uh eroong rangka et rum ah.
22 Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.
Amadi tuk ih heh ih dongsiitta loong ah noonuh neng sah tupdi kacham arah likhiik ih chamnaang rumla.
23 Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.
Enoothong erah dongsiitta loong laklak tachamka; seng loong suh Rangte Esa Chiiala phangkhothoon lakkot kotahe loong anep seng cham chamchi nah roong chamnaangte angli, tumeah seng ih Rangte ih heh sah toom ih hoonhe ih bantho hi nyia sengpuh sengsak ah rangdah nawa doksiit hali.
24 Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?
Tumeah seng laalom jun ih ba seng ah puiti; enoothong seng ih marah seng mik ih japtup ih no laalom hi asuh bah seng ih amiisak laalom ih tajen liike. O mina kalaalom ah marah heh mik ih japtup ha asuh ah?
25 Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.
Enoothong marah seng mik ih lajaptupke asuh juuba laalomli; erah thoidi naan ih no ban sok hi.
26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
Erah likhiik Chiiala rah uh seng hansi ah larook lata tokdi, seng chosok suh ra hala. Tumeah seng ih Rang mamet soom ah erah uh tajatke; Chiiala heh teeteewah ih rangsoom kohali eno erah jengkhaap nawa ih tami dongjengta.
27 Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
Eno Rangte, seng tenthun mongtham jatte warah ih Chiiala ih tumjih thunha erah jat eha; tumeah Chiiala ih heh mina raangtaan ih heh ten ni tumjih thunha loong ah Rangte suh jatthuk ha.
28 Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.
Seng ih jat ih di Rangte ah, jaatrep di heh suh nookte raang ih ese ih reela, o heh motkaat jun ih poonta loong raang ih ah.
29 Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.
O mina Rangte ih maangdi heh mina danjeecho ih thiikta loong ah heh samiimi likhiik maama ih danthiinha, eno ba heh Sah ah hanpiite wahoh loong nang ih thiikkhoh et thiik ah.
30 Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.
Eno marah, Rangte ih danthiinha loong ah poon rum ano; heh damdoh epun ejun ang rum ah, eno neng loong Rangte damdoh roong rangka rum ah.
31 Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?
Emah ang abah arah loong tiit asuh, seng ih tumjih li ih? Rangte ah seng damdi ang hala bah, o ih we jen siikhaam he?
32 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
Rangte ih bah tabaam siikhaam ri, heh Sah botseh lachiim thang ih seng loong raang ih daapkaat taha! Heh ih heh Sah kotahe—erah ang abah seng suh uh jaatrep thaangmuh ih taba jen kori?
33 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.
Rangte ih danjeeha mina ah o ih jen joonnaam ah? Rangte heh teeteewah ih botseh tathika liiha!
34 Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.
Erah ang abah neng ah o ih jen dut haat ah? Jisu Kristo marah tek nawa ngaakthingta, eno heh wah reeni jaawako adi tongwang ano seng raang ih rangsoom wangla rah ih uh tadut haatka!
35 Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?
Erah ang abah, Jisu Kristo minchan nawa seng ah o ih maajen pheehoom he? Cham anaang ih tamjen pheehoom he, tama kaatthet ih ah, tama phate joonnaam ih ah, tama ramtek ih ah, tama changthet ih ah, tama echoojih reh ah, tama etek ih ah?
36 Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»
Rangteele ni liiha, “Sen loong raangtaan ih seng saarookwih choophaan phaan ih tekjih ni tongli; Seng ah saapsah ebit suh ban thiin arah likhiik et thiik hali.”
37 Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.
Emah tah angka, erah loong abah seng minchante wah men nawa ih seng loong ih ejen jen etti!
38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,
Erah thoih ih ngah ih kamkam ih tuungmaang lang, heh mongnook dowa tumjih eh uh tajen pheehoom ri: etek ih uh adoleh roidong ih uh, rangsah loong ih uh, adoleh Rangmong nawa jaat hoh chaan aphaan eh uh, amah dowa hasong eh uh adoleh lakngah nawa hasong eh uh,
39 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
mongrep khoh nawa eh uh, adoleh mongrep khu nawa eh uh—jaatrep dongsiitta loong dowa tumjih reh uh seng Teesu Jisu Kristo jun ih Rangte mongnook nawa tajen paaksiit ri.