Romarbrevet 8

1 Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.

There is, then, now no condemnation to those in Christ Jesus, who walk not according to the flesh, but according to the Spirit;

2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.

for the law of the Spirit of life in Christ Jesus set me free from the law of sin and of death;

3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.

for what the Law was not able to do, in that it was weak through the flesh, God, His own Son having sent in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh,

4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.

that the righteousness of the Law may be fulfilled in us, who do not walk according to the flesh, but according to the Spirit.

5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.

For those who are according to the flesh, mind the things of the flesh; and those according to the Spirit, the things of the Spirit;

6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.

for the mind of the flesh [is] death, and the mind of the Spirit—life and peace;

7 Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.

because the mind of the flesh [is] enmity to God, for to the Law of God it does not subject itself,

8 Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.

for neither is it able; and those who are in the flesh are not able to please God.

9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.

And you are not in the flesh, but in the Spirit, if indeed the Spirit of God dwells in you; and if anyone does not have the Spirit of Christ—this one is not His;

10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.

and if Christ [is] in you, the body, indeed, [is] dead because of sin, and the Spirit [is] life because of righteousness,

11 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

and if the Spirit of Him who raised up Jesus out of the dead dwells in you, He who raised up the Christ out of the dead will also quicken your dying bodies, through His Spirit dwelling in you.

12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.

So, then, brothers, we are debtors, not to the flesh, to live according to the flesh;

13 Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

for if according to the flesh you live, you are about to die; and if, by the Spirit, the deeds of the body you put to death, you will live;

14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

for as many as are led by the Spirit of God, these are the sons of God;

15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»

for you did not receive a spirit of bondage again for fear, but you received [the] Spirit of adoption in which we cry, “Abba! Father!”

16 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.

[This] One—the Spirit—testifies with our spirit, that we are children of God;

17 Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.

and if children, also heirs, heirs, indeed, of God, and heirs together of Christ—if, indeed, we suffer together, that we may also be glorified together.

18 Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

For I reckon that the sufferings of the present time [are] not worthy [to be compared] with the glory about to be revealed in us;

19 Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

for the earnest looking out of the creation expects the revelation of the sons of God;

20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,

for to vanity was the creation made subject—not of its will, but because of Him who subjected [it]—in hope,

21 att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

that also the creation itself will be set free from the servitude of the corruption to the liberty of the glory of the children of God;

22 Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.

for we have known that all the creation groans together, and travails in pain together until now.

23 Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

And not only [so], but also we ourselves, having the first-fruit of the Spirit, we also ourselves groan in ourselves, expecting adoption—the redemption of our body;

24 Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

for in hope we were saved, and hope beheld is not hope; for what anyone beholds, why does he also hope for [it]?

25 Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.

And if what we do not behold we hope for, through continuance we expect [it].

26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

And in like manner also, the Spirit helps our weaknesses; for what we may pray for, as it is necessary, we have not known, but [this] One—the Spirit—makes intercession for us with unutterable groanings,

27 Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

and He who is searching the hearts has known what [is] the mind of the Spirit, because according to God He intercedes for holy ones.

28 Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

And we have known that to those loving God all things work together for good, to those who are called according to purpose;

29 Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

because whom He foreknew, He also foreordained, conformed to the image of His Son, that He might be firstborn among many brothers;

30 Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

and whom He foreordained, these also He called; and whom He called, these also He declared righteous; and whom He declared righteous, these also He glorified.

31 Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

What, then, will we say to these things? If God [is] for us, who [is] against us?

32 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

He who indeed did not spare His own Son, but delivered Him up for us all, how will He not also with Him grant to us all things?

33 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.

Who will lay a charge against the chosen ones of God? God [is] He that is declaring righteous;

34 Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.

who [is] he that is condemning? Christ [is] He that died, indeed, rather also, was raised up; who is also on the right hand of God—who also interceded for us.

35 Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?

Who will separate us from the love of the Christ? Tribulation, or distress, or persecution, or famine, or nakedness, or peril, or sword?

36 Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»

According as it has been written: “For Your sake we are put to death all the day long; we were reckoned as sheep of slaughter.”

37 Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.

But in all these we more than conquer, through Him who loved us;

38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,

for I am persuaded that neither death, nor life, nor messengers, nor principalities, nor powers, nor things present,

39 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

nor things about to be, nor height, nor depth, nor any other created thing, will be able to separate us from the love of God that [is] in Christ Jesus our Lord.