Romarbrevet 6
1 Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?
What are we to say, then? Are we to continue to sin, in order that God’s loving kindness may be multiplied?
2 Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
Heaven forbid! We became dead to sin, so how can we go on living in it?
3 Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
Or can it be that you do not know that all of us, who were baptized into union with Christ Jesus, in our baptism shared his death?
4 Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
Consequently, through sharing his death in our baptism, we were buried with him; so that, just as Christ was raised from the dead by a manifestation of the Father’s power, so we also may live a new life.
5 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
If we have become united with him by the act symbolic of his death, surely we will also become united with him by the act symbolic of his resurrection.
6 Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
We recognize the truth that our old self was crucified with Christ, in order that the body, the stronghold of sin, might be rendered powerless, so that we should no longer be slaves to sin.
7 Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
For the man who has so died has been pronounced righteous and released from sin.
8 Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
And our belief is, that, as we have shared Christ’s death, we will also share his life.
9 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
We know, indeed, that Christ, having once risen from the dead, will not die again. Death has power over him no longer.
10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
For the death that he died was a death to sin, once and for all. But the life that he now lives, he lives for God.
11 Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
So let it be with you – regard yourselves as dead to sin, but as living for God, through union with Christ Jesus.
12 Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
Therefore do not let sin reign in your mortal bodies and compel you to obey its cravings.
13 Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
Do not offer any part of your bodies to sin, in the cause of unrighteousness, but once for all offer yourselves to God (as those who, though once dead, now have life), and devote every part of your bodies to the cause of righteousness.
14 Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
For sin will not lord it over you. You are living under the reign, not of Law, but of love.
15 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
What follows, then? Are we to sin because we are living under the reign of love and not of Law? Heaven forbid!
16 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
Surely you know that when you offer yourselves as servants, to obey anyone, you are the servants of the person whom you obey, whether the service be a service to sin which leads to death, or a service to duty which leads to righteousness.
17 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
God be thanked that, though you were once servants of sin, yet you learned to give hearty obedience to that form of doctrine under which you were placed.
18 och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --
Set free from the control of sin, you became servants to righteousness.
19 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
I can but speak as people do because of the weakness of your earthly nature. Once you offered every part of your bodies to the service of impurity, and of wickedness, which leads to further wickedness. Now, in the same way, offer them to the service of righteousness, which leads to holiness.
20 Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
While you were still servants of sin, you were free as regards righteousness.
21 men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
But what were the fruits that you reaped from those things of which you are now ashamed? For the end of such things is death.
22 Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. (aiōnios g166)
But now that you have been set free from the control of sin, and have become servants to God, the fruit that you reap is an ever increasing holiness, and the end eternal life. (aiōnios g166)
