Romarbrevet 4
1 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
Let's take Abraham as an example. From a human viewpoint he is the father of our nation. Let's ask, “What was his experience?”
2 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.
For if Abraham was set right by what he did, he would have had something to boast about—but not in God's eyes.
3 Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»
However, what does Scripture say? “Abraham trusted God, and so he was considered as being a good person who did right.”
4 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
Whoever works gets paid—it's not considered as a gift, but because they've earned their wages.
5 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
But God, who makes sinners right, considers them as right not because they've worked for it but because they trust in him. This is why
6 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:
David speaks of the happiness of those whom God considers as right, and not because they worked for it:
7 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.
“How happy are those whose wrongs are forgiven, and whose sins are covered.
8 Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.»
How happy are those the Lord does not consider sinful.”
9 Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet».
Now is this blessing just for the Jews, or is it for others too? We've just stated that Abraham was accepted as good and right because he trusted God.
10 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.
But when did this happen? When Abraham was a Jew or before?
11 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
It was actually before he became a Jew by being circumcised, which was a confirmation of his trust in God to make him right. This happened before he was circumcised, so he is the father of everyone who trusts in God and are considered as right by God, even though they may not be circumcised Jews.
12 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
He is also the father of circumcised Jews not merely because they're circumcised, but because they follow the example of the trust in God our father Abraham had before he was circumcised.
13 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
God's promise to Abraham and his descendants that the world would belong to him was not based on his keeping of the law, but because he was made right through his trust in God.
14 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
For if the promised inheritance is based on keeping the law, then the issue of trusting God is not necessary, and the promise is pointless.
15 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
For the law results in punishment—but if there's no law then it cannot be broken.
16 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
So the promise is based on trusting God. It is provided as a free gift, guaranteed to all the children of Abraham—not merely to those who follow the law, but also to those who trust like Abraham, the father of us all.
17 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.
As Scripture says, “I've made you the father of many nations.” For in the presence of God, Abraham trusted in the God who makes the dead alive and speaks into existence what didn't previously exist.
18 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
Against all hope Abraham in hope trusted God, so he could become the father of many peoples, just as God had promised him: “This is how many descendants you'll have!”
19 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
His trust in God didn't weaken even though he thought his body was practically dead (he was around a hundred years old), and knew that Sarah was too old to have children.
20 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud
He held on to God's promise—he didn't doubt it. Instead his trust in God grew stronger, and he gave glory to God.
21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
He was totally convinced that what God had promised he had the power to deliver.
22 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
That's why Abraham was considered right by God.
23 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
The words “Abraham was considered right” weren't just written down for his benefit.
24 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
They were for us too, those of us who will be considered as right, since we trust in God who raised our Lord Jesus from the dead.
25 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
Jesus was handed over to die because of our sins, and was raised to life to make us right.
