Romarbrevet 14

1 Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.

Щиро приймайте слабкого у вірі, без суперечок про спірні думки.

2 Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.

Один вірить, що можна їсти все, а інший, слабкий у вірі, їсть лише овочі.

3 Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,

Той, хто їсть [усе без розбору], не повинен зневажати того, хто не їсть, а той, хто не їсть [усього], не повинен судити того, хто їсть, адже Бог його прийняв.

4 och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.

Хто ти, щоб судити чужого слугу? Його господар [вирішує], стоїть він чи падає. Але він буде стояти, бо Господь здатний підтримати його.

5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.

Хтось вважає один день важливішим від іншого, а хтось вважає всі дні [однаковими]. Нехай кожний тримається свого переконання.

6 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.

Хто вважає один день [особливим], робить це для Господа. Хто їсть м’ясо, той робить це для Господа, бо дякує Богові; і хто не їсть, той теж робить це для Господа й дякує Богові.

7 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.

Бо ніхто з нас не живе для себе й ніхто з нас не помирає для себе.

8 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.

Якщо ми живемо, живемо для Господа, і якщо вмираємо, вмираємо для Господа. Отже, чи живемо, чи вмираємо, ми належимо Господеві.

9 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.

Бо саме для цього Христос помер і воскрес, щоб бути Господом як мертвих, так і живих.

10 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.

Тоді чому ти осуджуєш свого брата? Або чому ти зневажаєш свого брата? Адже всі ми будемо стояти перед судом Божим.

11 Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»

Бо написано: «Як Я живу, – промовляє Господь, – так кожне коліно схилиться переді Мною і кожен язик визнає Бога».

12 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.

Тож кожен із нас відповідатиме за себе перед Богом.

13 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.

Тому не будемо осуджувати одне одного. Краще постановіть не ставити жодної перешкоди чи спокуси братові.

14 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.

Я знаю й повністю переконаний у Господі Ісусі, що нічого не є нечистим саме по собі. Але якщо хтось вважає щось нечистим, то для того це нечисте.

15 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.

Якщо твій брат засмучений через твою їжу, то ти більше не дієш по любові. Не знищуй своєю їжею того, за кого помер Христос.

16 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.

Не [допускайте], щоб зневажалося те добре, що у вас є.

17 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

Бо Царство Боже – це не їжа та пиття, а праведність, мир та радість у Святому Дусі,

18 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.

бо кожен, хто служить Христу таким чином, той до вподоби Богові й шанований людьми.

19 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.

Отже, дбаймо про те, що веде до миру та взаємного збудування.

20 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;

Не руйнуйте Божого діла заради їжі. Уся їжа чиста, але погано, якщо людина їсть так, що спричиняє цим комусь спотикання.

21 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.

Краще не їсти м’яса, не пити вина й не робити чогось, через що брат твій спотикається, спокушається чи слабне.

22 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.

Отже, віру, яку ти маєш, зберігай між собою і Богом. Блаженний той, хто не засуджує себе за власне рішення.

23 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.

Але хто має сумніви, коли їсть, той вже засуджений, бо [поводиться] не відповідно до віри, а все, що не від віри, – це гріх.