Romarbrevet 14
1 Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.
Him that is weak in the faith receive ye, [but] not to doubtful disputations.
2 Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
For one believeth that he may eat all things: another, who is weak, eateth herbs.
3 Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
Let not him that eateth, despise him that eateth not; and let not him who eateth not, judge him that eateth: for God hath received him.
4 och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
Who art thou that judgest another man's servant? to his own master he standeth or falleth: and he shall be held up: for God is able to make him stand.
5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
One man esteemeth one day above another: another esteemeth every day [alike]. Let every man be fully persuaded in his own mind.
6 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
He that regardeth the day, regardeth [it] to the Lord: and he that regardeth not the day, to the Lord he doth not regard [it]. He that eateth, eateth to the Lord, for he giveth God thanks; and he that eateth not, to the Lord he eateth not, and giveth God thanks.
7 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
For none of us liveth to himself, and no man dieth to himself.
8 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
For whether we live, we live to the Lord; and whether we die, we die to the Lord: whether we live therefore, or die, we are the Lord's.
9 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.
For to this end Christ both died, and rose, and revived, that he might be Lord both of the dead and the living.
10 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.
But why dost thou judge thy brother? or why dost thou set at naught thy brother? for we shall all stand before the judgment-seat of Christ.
11 Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»
For it is written, [As] I live, saith the Lord, every knee shall bow to me, and every tongue shall confess to God.
12 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.
So then every one of us shall give account of himself to God.
13 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.
Let us not therefore judge one another any more: but judge this rather, that no man put a stumbling-block, or an occasion to fall in [his] brother's way.
14 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.
I know, and am persuaded by the Lord Jesus, that [there is] nothing unclean by itself: but to him that esteemeth any thing to be unclean, to him [it is] unclean.
15 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.
But if thy brother is grieved with [thy] food, now walkest thou not charitably. Destroy not him with thy food, for whom Christ died.
16 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.
Let not then your good be evil spoken of:
17 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
For the kingdom of God is not food and drink, but righteousness, and peace, and joy in the Holy Spirit.
18 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.
For he that in these things serveth Christ, [is] acceptable to God, and approved by men.
19 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.
Let us therefore follow after the things which make for peace, and things with which one may edify another.
20 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;
For the sake of food, destroy not the work of God. All things indeed [are] pure; but [it is] evil for that man who eateth with offense.
21 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.
[It is] good neither to eat flesh, nor to drink wine, nor [any thing] by which thy brother stumbleth, or is offended, or is made weak.
22 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.
Hast thou faith? have it to thyself before God. Happy [is] he that condemneth not himself in that thing which he alloweth.
23 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.
And he that doubteth is damned if he eateth, because [he eateth] not from faith: for whatever [is] not from faith is sin.
