Romarbrevet 14
1 Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.
HIM that is weak in faith take by the hand, and enter not into niceties of disputes.
2 Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
One man indeed thinketh he may eat all meats; another, who is weak, eateth vegetables.
3 Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
Let not him that eateth despise him that eateth not, and let not him that eateth not judge him that eateth; for God hath accepted him.
4 och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
Who art thou that judgest another man’s servant? To his own master he standeth or falleth; but he shall be established: for God is able to establish him.
5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
One man judgeth one day different from another day: another judgeth every day alike. Let every man be fully persuaded in his own mind.
6 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
He that observeth a day, to the Lord he observeth it; and he that observeth not a day, to the Lord he doth not observe it. He that eateth, to the Lord he eateth, for he giveth thanks to God; and he that eateth not, to the Lord he eateth not, and giveth thanks to God.
7 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
For no one of us liveth to himself, and no one dieth to himself.
8 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
For whether we live, to the Lord we live, and whether we die, to the Lord we die; whether therefore we live, or whether we die, we are the Lord’s.
9 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.
For to this end Christ both died, and rose again, and revived, that he might be the Lord both of the dead and of the living.
10 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.
But thou, why judgest thou thy brother? And thou, why dost thou disparage thy brother? for we must all appear before the judgment-seat of Christ.
11 Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»
For it is written, “As I live, saith the Lord, every knee shall bow to me, and every tongue shall make confession to God.”
12 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.
Assuredly then every one of us shall give an account of himself to God.
13 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.
Let us therefore no more judge one another; but judge this rather, that no one put a stumbling-block or offence before his brother.
14 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.
I know, and am convinced by the Lord Jesus, that there is nothing unclean of itself; but to him who thinketh any thing to be unclean, to him it is unclean.
15 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.
But if by meat thy brother is grieved, thou walkest no more according to love. Do not by thy meat destroy him for whom Christ died.
16 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.
Let not therefore food, which is good for you, give occasion of reproach.
17 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
For the kingdom of God is not meat and drink, but righteousness, and peace, and joy in the Holy Ghost.
18 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.
For he who in these things is the servant of Christ, is acceptable to God, and approved of men.
19 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.
Well then, let us earnestly pursue the things that conduce to peace, and the things which are for mutual edification.
20 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;
For the sake of meat destroy not the work of God. All things indeed are clean; but it is an evil thing for a man to eat, giving offence.
21 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.
It is laudable not to eat flesh, or to drink wine, nor to do any thing whereby thy brother is stumbled, or scandalized, or weakened.
22 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.
Hast thou faith, exercise it before God within thyself. Blessed is the man who condemneth not himself in that which he alloweth.
23 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.
But he that maketh a difference between meats, if he eat is condemned, because he doth it not by faith: for every thing which is not of faith, is sin.
