Romarbrevet 12

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

Ko eni, ʻe kāinga, ʻoku ou kole ai kiate kimoutolu, ko e meʻa ʻi he ngaahi ʻaloʻofa ongongofua ʻae ʻOtua, ke mou ʻatu homou sino ko e feilaulau moʻui, mo māʻoniʻoni, mo lelei ki he ʻOtua, ʻaia ko e ngāue ʻoku taau mo kimoutolu ke fai.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)

Pea ʻoua naʻa fakatatau ʻakimoutolu ki he māmani: ka ke mātuʻaki liliu ʻakimoutolu ʻi he fakafoʻou ʻo homou ʻatamai, koeʻuhi ke mou ʻilo pau ʻae finangalo ko ia ʻoe ʻOtua, ʻa hono lelei, mo hono ʻaonga, mo hono haohaoa. (aiōn g165)

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

He ko e meʻa ʻi he ʻofa kuo foaki kiate au, ʻoku ou tala atu ai ki he tangata taki taha kotoa pē ʻoku ʻiate kimoutolu, ke ʻoua naʻa lelei lahi ʻene mahalo kiate ia he mahalo ʻoku totonu; ka ke mahalo fakapotopoto, ʻo fakatatau ki hono lahi ʻoe tui kuo vaheʻi ʻe he ʻOtua ki he tangata taki taha.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

He ʻoku hangē ʻoku ʻi hotau sino pe taha ʻae ngaahi kupu lahi, ka ʻoku ʻikai fai ʻae ngāue tatau pē ʻe he kupu kotoa pē:

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

‌ʻOku pehē foki ʻakitautolu, ko e tokolahi, ka ko e sino pe taha ʻia Kalaisi, pea ʻoku tau feʻaongaʻaki fakataha ʻae kupu kotoa pē.

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

Ko ia ʻi heʻetau maʻu ʻae ngaahi foaki ʻoku fai kehekehe, ʻo taau mo e ʻofa kuo foaki kiate kitautolu, kapau ko e kikite, [tau fai ia ]ʻo fakatatau mo hono lahi ʻoe tui;

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

Pe ko e tauhi, tau [fai ]ʻae tauhi: pe ko ia ʻoku akonaki, [ke fai ʻene ]akonaki;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

Pe ko ia ʻoku ekinaki, [ke ne ]ekinaki: ko ia ʻoku foaki, ke [fai ia ]ʻo angatonu; ko ia ʻoku pule, [ke ]faʻa fai [ia]; ko ia ʻoku fai ʻofa, [ke fai ]ʻi he fiefie fai.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

Ke taʻemalualoi ʻae ʻofa. Fehiʻa ki he meʻa ʻoku kovi; piki maʻu ki he meʻa ʻoku lelei.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

Ke mou feʻofaʻaki ʻakimoutolu ʻi he ʻofa fakakāinga; ʻo mou felotoleleiʻaki ʻi he fefakaʻapaʻapaʻaki kiate kimoutolu;

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

‌ʻOua naʻa fakapikopiko ʻi he ngāue: ka mou loto vela; ʻo tauhi ki he ʻEiki;

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

‌ʻO fiefia ʻi he ʻamanaki lelei; pea faʻa kātaki ʻi he mamahi; pea fai maʻu ʻo fakakukafi ʻi he lotu;

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

Tufaki ki he masiva ʻoe kāinga māʻoniʻoni; tuli ki he angaʻofa.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

Tāpuaki ʻakinautolu ʻoku fakatanga kimoutolu: tāpuakiʻi, pea ʻoua naʻa kapea.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

Fiefia mo kinautolu ʻoku fiefia, pea tangi mo kinautolu ʻoku tangi.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

Ke felototahaʻaki ʻakimoutolu. ʻOua naʻa tokanga ki he ngaahi meʻa māʻolunga, kae tataki ʻakimoutolu ki he ngaahi meʻa māʻulalo. Pea ʻoua naʻa mou fiepoto ʻiate kimoutolu.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

‌ʻOua naʻa totongi ʻae kovi ʻaki ʻae kovi ki ha taha. Fifili ki he ngaahi meʻa ʻoku lelei ʻi he ʻao ʻoe kakai kotoa pē.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

Pea kapau ʻe faʻa lavaʻi, mou moʻui melino pē mo e kakai kotoa pē.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

‌ʻAe kāinga ʻofeina, ʻoua naʻa mou fai ʻae totongi koeʻuhi ko kimoutolu, ka mou fakaʻataʻatā ki he houhau: he kuo tohi, “ʻOku ʻaʻaku ʻae totongi; ʻoku pehē ʻe he ʻEiki,” te u totongi pē ʻeau.

20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

Ko ia, “Kapau ʻoku fiekaia ho fili, fafanga ia; kapau ʻoku fieinu, ʻatu ha inu kiate ia: koeʻuhi ʻi hoʻo fai pehē, te ke fokotuʻu ʻae malalaʻi afi ki hono ʻulu.”

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

‌ʻOua naʻa ikuna koe ʻe he kovi, kae ikuna ʻae kovi ʻaki ʻae lelei.