Romarbrevet 12
1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.
2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)
Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)
3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.
4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;
5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;
6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.
7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.
9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.
10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.
11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.
12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.
15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.
16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,
17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.
18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.
19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.
20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.
21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.
