Romarbrevet 12
1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
Obsecro itaque vos fratres per misericordiam Dei, ut exhibeatis corpora vestra hostiam viventem, sanctam, Deo placentem, rationabile obsequium vestrum.
2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)
Et nolite conformari huic sæculo, sed reformamini in novitate sensus vestri: ut probetis quæ sit voluntas Dei bona, et beneplacens, et perfecta. (aiōn g165)
3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
Dico enim per gratiam quæ data est mihi, omnibus qui sunt inter vos, non plus sapere quam oportet sapere, sed sapere ad sobrietatem: et unicuique sicut Deus divisit mensuram fidei.
4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
Sicut enim in uno corpore multa membra habemus, omnia autem membra non eumdem actum habent:
5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
ita multi unum corpus sumus in Christo, singuli autem alter alterius membra.
6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
Habentes autem donationes secundum gratiam, quæ data est nobis, differentes: sive prophetiam secundum rationem fidei,
7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
sive ministerium in ministrando, sive qui docet in doctrina,
8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
qui exhortatur in exhortando, qui tribuit in simplicitate, qui præest in sollicitudine, qui miseretur in hilaritate.
9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
Dilectio sine simulatione: odientes malum, adhærentes bono:
10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
caritate fraternitatis invicem diligentes: honore invicem prævenientes:
11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
sollicitudine non pigri: spiritu ferventes: Domino servientes:
12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
spe gaudentes: in tribulatione patientes: orationi instantes:
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
necessitatibus sanctorum communicantes: hospitalitatem sectantes.
14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
Benedicite persequentibus vos: benedicite, et nolite maledicere.
15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
Gaudere cum gaudentibus, flere cum flentibus:
16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
idipsum invicem sentientes: non alta sapientes, sed humilibus consentientes. Nolite esse prudentes apud vosmetipsos:
17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
nulli malum pro malo reddentes: providentes bona non tantum coram Deo, sed etiam coram omnibus hominibus.
18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
Si fieri potest, quod ex vobis est, cum omnibus hominibus pacem habentes:
19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
non vosmetipsos defendentes carissimi, sed date locum iræ. Scriptum est enim: Mihi vindicta: ego retribuam, dicit Dominus.
20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
Sed si esurierit inimicus tuus, ciba illum: si sitit, potum da illi: hoc enim faciens, carbones ignis congeres super caput ejus.
21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
Noli vinci a malo, sed vince in bono malum.
