< Romarbrevet 12 >

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
Mwi evalunkidwangwa, niekhuvadova, khukhisa ikya Nguluve, muhumyie eimivieli gyienyo yieve nekhelo ienyumi, imbalanche, iyienoghelanile pamiho agha Nguluve. Ulwa lwu lyesayo lyenyo ulunonu.
2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)
Mlakhikhonga ikheilunga eikhi, musyetukhe ukhuva vapya vamusango ghienyo. Muyiemanye eilweli iyalugano ulwa Nguluve uluunonu, ulunoghelaniele nukhwidihana. (aiōn g165)
3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
Ulwa khuva ulusayo uluniekhaviele nikhumbula khila munu uvyaliekhulyumwe alekhage ukhunchova amavaha aghalutilile nduvugakhanughiwagwa, avinchage nukhwilola nukhuduga, nduvu uNguluve aghavile khila munu eikhighavilo lyueidikho.
4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
Nduvuwu umbieli ghumu ghuliniefi ifilungielo fingi, ifilunghili ifi safiliene imbombo yeimo.
5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
Nayufye tulievinigi, tulie umbieli ghumo mwa Klisiti, na yufwe khila munu alienikhilungielo ikya mwene khunine.
6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
Tulinifikhungielwa ifisafi hwanine khiela munu ukhukhongana nulusayo ulutukhavile.
7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
Tungave mukhutangiela tutangielage, avanyakhumanyisya vamanyisyaghe.
8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
Unya khuvunga, avungaghe, unyanumbula ienonu avombaghe khunumbula, uvilongoncha alongonchaghe na makha, unyakhisa avoneisyaghe ulukheghelo.
9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
Ulughano lulekhaghe ukhuva lwa vudetelenchi; uliekhalalielaghe ielivivi, wibatieliele eilinonu.
10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
Muughananage yumwe khulughano ulwa khilukholo. Khulughano muvalongonchaghe ava yienyo.
11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
Mlekhaghe ukhuva voolo, muvinchaghe nukwiyumilincha, munumbula vumukhumbombela Untwa.
12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
Khuluhuvielo, muhovokhaghe mumbupala vumupuliekhiela, mukyiesaya, mwieyumilienchage.
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
Vukhundiwa khuvavalanche vumunkhonga uvudekhedekhe, ukhuvupieliela avagheni mwintangaghe.
14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
Muvasayaghe avikhuvaviphiencha; muvasayaghe mulekhe ukhuva kholola.
15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
Muhovokhaghe navihovokha numwe, mulielaghe naviliela numwe.
16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
Muphuliehanaghe mutamaghe ndunonchehencho navayienyo. Mlekhaghe ukwieghienia, muvinchage vanu vakhuvatanga avalemilwe. Khange mlekhaghe ukwieghinia ukhuta mukhimanyile khila khinu.
17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
Mulekhaghe ukhung'omba umunu uvuvivi khu khuvuvivi. Muvombaghe inonu pha miho ghavanu voni.
18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
Ulwa khuva uluvafu ulunghe khulyumwe, muntamaghe nulunonchehencho na vanu voni.
19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
Vaghane, mulekhage ukhuhomba imbivi, hange muhenaghe uluviepho lwa Nguluve. Ulwa khuva liesimbiwe, 'Uluhombo luliepakyanya palyune; Une nielahomba,' inchova Untwa.”
20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
“Khumbe unduguu vako angave nienjala undiesye. Angave nikyumiela, inywesye. Ulwa khuva ukhughaha eiwo wiva vukhuntumiela amakhalasiela agha mwoto pantwe pamwene.”
21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
Vulekhaghe ukhukhutola uvuvivi, humbe vulemwaghe uvuvivi khuvunonu.

< Romarbrevet 12 >