Romarbrevet 11
1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
Huje eyanga, huje, Ongolobhe abhakhanine abhantu bhakwe? Hata hashe. Hwa huje nane ne Mwiisraeli, wa mshikolo sha Abulahamu, hwi kabela lya Benyamini.
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
Ongolobhe zagabhakhene abhantu bhakwe abhamanye afume huwandilo. Je sagamenye izuu liyanga yenu ahusu o Eliya, jinsi sabholele Ongolobhe humwanya ye Israeli?
3 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
“Ogosi, bhabhagojile ankoha bhaho, bhope bhabomoye pashiputo paho. Nene nimwene esagalye, bhope bhahwaza owomi wane.”
4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
Lakini ijibu elya Ngolobhe liyanga yenu huliwe? “Embeshele kwaajili yalini abhantu elfu saba ebho sagabhayikhomela amafu gamo Baali.”
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
Hata eshi, wakati ou esalezi bhahweli bhabhasagaliye ashilile ouchaguzi wiwenee.
6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
Lakini kashile huweene, sehuje hwu matendo. Kashile weene sagaibhabhe nantele weene. Yeni bhasi?
7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
Ahantu ambaho Eisraeli yaliehwaza, sagahajile, huje bhabha chaguliwe bhahajile, nabhamwabho bhabhehwele bhamwamu.
8 Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.»
Nashi sagasimbilwe: “Ongolobhe abhapie opepo ogwasajilwe, amaso huje bhasilole, na makutu huje bhasiyovwe, epaka sanyono eeshii.”
9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
Wope o Daudi ayanga, “Leha emeza zyabho nazibhe nyavu, tengo sehemu yaabomelee nalipizye eshisasi hwa bhene bhebho.
10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»
Leha amaso gabho gabhehwe akisi huje bhagajelole. Ubhaundamishe amasana gabhowila.”
11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».
Basi eyanga, “Huje bhabomelee hata bhagwile egajebhe?” Esho na mwaha. Badala yakwe, amenwe hwabho, olokole ufishe hwa Mataifa, ili bhebho bhene bhabhe nu wivu.
12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
Nkashile amenwe hwabho hutabhale evya paulimwengu, nakashile hasalayabho atabhale wa mataifa, nazibhabhe zilenga enyinji akamilishe hwabho?
13 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
Na esalezi eyanga namwe mubhantu bhe Mataifa. Hwa huje enditumwa wa bhantu abhe Mataifa aganje, ehwivunira huduma yane.
14 om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
Labda engabhabhehe owivu gwambele pandwemo nanene. Nkanga tigabhokola bhabha hweli bhamo.
15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
Maana huje akhanile hwabho bhapatene ne dunia, aposhelelwe hwabho haibhawole ila uwomi afume hwaabhafwe?
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
Nkashire amadondo agapawandilo akiba, shesho sashihweli hwibhomba elye ousu. Nkashile amazi gope akiba, esamba zyope shesho.
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
Lakini nkashile zihweli esamba zyazidumulwe, nashi wewe, isamba lya mwipoli elya mzeituni, watotilwe pandwemo nabho, na nkashile wali pandwemo nabjo namumazi age otabhalo hwa mzeituni,
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
oganje hwintutumule amwanya yemasamba. Lakini nkashile uhwintutumula, nasaga wewe ohwavya mumazi, bali amazi gahumwavya awe.
19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»
Basi ubhayanje, “Amasamba gadumulwe huje epate atotwe mwilende.”
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
Ego gali lyoli. Husababu yakutowiteshe hwabho bhadumule, lakini awe wahemeleye shinza husababu yelweteho lwaho. Ugaje hwise bhelele umwene huhaliyamwanya sana, heli ogopaga.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
Kwa maana nkashile Ongolobhe hagagalesheye amasamba amakolo, sagabhahusajile nawe shesho.
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
Hwiyenye, basi, amadala amiza nuhali wa Ngolobhe. Na hudwemo humo, okhali wahenzele amwanya ya Ayahudi ebho bhagwiye. Lakini nahudwemo uwamwabho, owiza wa Ngolobhe guweza amwanya yaho, nkashile obhakhale mumiza gakwe. Shoshoti nawe amanye obhatagwe hutali.
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
Natele, nkashile sagabhezehwendelele mlweteshelo lyakwe, bhezatotwe natele. Maana Ongolobhe alinagwo ouwezo ogwa totele natele.
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
Hwa huje amwekashile mwadumulwe hwoze ashilile huhale omzeituni ogwamwipoli, na kinyume shakwe ehale mwa vyalilwe mu mzeituni omwieza, sehuje hwenje sana hwebha Ayahudi, sawa nahuje masamba amakolo gowezya agavyale natele muhati ye mzeituni gabho bhebho?
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
Hwa huje mwaholo sehwaza huje msimanye afyatane nesiri ene, huje msibhe ne eshinshi nashi asebhanye hwenyu mwemwe. Esiri ene huje okhome guifumilene na Israeli, hadi akamilisye hwa mataifa nahwayiyenza.
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
Epo aIsraeli yote bhaihwokoha, nashi sagasimbilwe afume: “Afume hu Sayuni ayihwenza Owakhokole. Ayihwefya oubhibhi afume hwa Yakobo.
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»
Neli lyayibha malagano gane pandwemo nabhene, ensiku ezyo naihwefye embibhi zyabho.”
28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
Ahusuhudwemo humo ashilile iizuu, bhavitilwa hwu sababu yenyu. Hudwemo ohwamwabho ashilile nasalule hwa Ngolobhe, bhagenwe husababu ya amaamaa.
29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
Hwa huje ezawadi nakwiziwe hwa Ngolobhe sagahugaluhana.
30 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
Hwa huje ehale amwee mwalimleshile Ongolobhe, lakini esalezi muiposheye ewene hwusababu ya aleshe hwabho.
31 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
Hwidala lyelyo esalezi, ebha Ayahudi bhaleshile. Afumilane nego huuje nesanjilo zya mlinazyo amwe bhawezizye bhope aposhele ewene.
32 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. (eleēsē g1653)
Maana Ongolobhe abhankonjele abhantu woti ashilile huleshe, huje awezizye abhasajile bhoti. (eleēsē g1653)
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
Shahuhweli outabhalo nenshinshi nenjele eya Ngolobhe! Zagapimwapimwa naloonje hwakwe, namadala gakwe sagazimanyiha!
34 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
“Maana yonanu walimenye ilengo lya Gosi? Au yonanu waliyanzi wakwe?
35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»
Au yonanu owakwanza hupele ahantu Ongolobhe, huje alipwe nantele?”
