Romarbrevet 11
1 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
I say then, did God reject his people? May it never be. For I also am an Israelite, a descendant of Abraham, of the tribe of Benjamin.
2 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
God did not reject his people, whom he foreknew. Do you not know what the scripture says about Elijah, how he pleaded with God against Israel?
3 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
“Lord, they have killed your prophets, they have broken down your altars. I alone am left, and they are seeking my life.”
4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
But what does God's answer say to him? “I have reserved for myself seven thousand men who have not bent the knee to Baal.”
5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
Even so then, at this present time also there is a remnant because of the choice of grace.
6 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
But if it is by grace, it is no longer by works. Otherwise grace would no longer be grace.
7 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
What then? The thing that Israel was seeking, it did not obtain, but the chosen obtained it, and the rest were hardened.
8 Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag.»
It is just as it is written: “God has given them a spirit of dullness, eyes so that they should not see, and ears so that they should not hear, to this very day.”
9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
Then David says, “Let their table become a net and a trap, a stumbling block and a retribution for them.
10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»
Let their eyes be darkened so that they may not see, and bend their backs continually.”
11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».
I say then, “Did they stumble so as to fall?” May it never be. Instead, by their failure, salvation has come to the Gentiles, in order to provoke them to jealousy.
12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
Now if their failure is the riches of the world, and if their loss is the riches of the Gentiles, how much greater will their completion be?
13 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
But now I am speaking to you Gentiles, and as long as I am an apostle to the Gentiles, I take pride in my ministry.
14 om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
Perhaps I will provoke to jealousy those who are of my own flesh. Perhaps we will save some of them.
15 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
For if their rejection means the reconciliation of the world, what will their acceptance be but life from the dead?
16 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
If the firstfruits are reserved, so is the lump of dough. If the root is reserved, so are the branches.
17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
But if some of the branches were broken off, if you, a wild olive branch, were grafted in among them, and if you shared with them in the rich root of the olive tree,
18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
do not boast over the branches. But if you do boast, it is not you who supports the root, but the root that supports you.
19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»
You will say then, “Branches were broken off so that I might be grafted in.”
20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
That is true. Because of their unbelief they were broken off, but you stand firm because of your faith. Do not think too highly of yourself, but fear.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
For if God did not spare the natural branches, neither will he spare you.
22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
Look at, then, the kind actions and the severity of God: severity came on the Jews who fell, but God's kindness comes on you, if you continue in his kindness. Otherwise you also will be cut off.
23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
And even they, if they do not continue in their unbelief, will be grafted in. For God is able to graft them in again.
24 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
For if you were cut out of what is by nature a wild olive tree, and contrary to nature were grafted into a good olive tree, how much more will these Jews, who are the natural branches, be grafted back into their own olive tree?
25 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
For I do not want you to be uninformed, brothers, of this mystery, in order that you will not be wise in your own thinking. This mystery is that a partial hardening has occurred in Israel, until the completion of the Gentiles come in.
26 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
Thus all Israel will be saved, just as it is written: “Out of Zion will come the Deliverer. He will remove ungodliness from Jacob,
27 Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»
and this will be my covenant with them, when I will take away their sins.”
28 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
As far as the gospel is concerned, they are enemies for your sake. But as far as election is concerned, they are beloved because of their forefathers.
29 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
For the gifts and the call of God are unchangeable.
30 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
For you were formerly disobedient to God, but now you have received mercy because of their disobedience.
31 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
In the same way, now these Jews have been disobedient. The result was that by the mercy shown to you they may also now receive mercy.
32 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. (eleēsē g1653)
For God has shut up all into disobedience, in order that he might show mercy on all. (eleēsē g1653)
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
Oh, the depth of the riches both of the wisdom and the knowledge of God! How unsearchable are his judgments, and his ways beyond discovering!
34 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
“For who has known the mind of the Lord or who has become his advisor?
35 Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?»
Or who has first given anything to God, that God must repay him?”
