Romarbrevet 10
1 Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta.
Brethren my hertes desyre and prayer to God for Israel is that they might be saved.
2 Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud. Dock göra de detta icke med rätt insikt.
For I beare them recorde that they have a fervet mynde to God warde but not accordinge to knowledge.
3 De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud.
For they are ignoraut of the rightewesnes which is alowed before God and goo about to stablisshe their awne rightewesnes and therfore are not obedient vnto the rightewesnes which is of valew before God.
4 Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.
For Christ is the ende of the lawe to iustifie all that beleve.
5 Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.
Moses describeth the rightewesnes which cometh of ye lawe howe that the man which doth the thinges of the lawe shall lyve therin.
6 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'
But ye rightewesnes which cometh of fayth speaketh on this wyse. Saye not in thyne hert who shall ascende into heven? (that is nothinge els then to fetch Christ doune)
7 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda)?'» (Abyssos g12)
Other who shall descende into the depe? (that is nothinge els but to fetch vp Christ from deeth) (Abyssos g12)
8 Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).»
But what sayth the scripture? The worde is nye the even in thy mouth and in thyn herte. This worde is the worde of fayth which we preache.
9 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.
For yf thou shalt knowledge wt thy mouth that Iesus is the lorde and shalt beleve with thyn hert that God raysed him up from deeth thou shalt be safe.
10 Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.
For the belefe of the hert iustifieth: and to knowledge with the mouth maketh a man safe.
11 Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»
For the scripture sayth: whosoever beleveth on him shall not be ashamed.
12 Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som åkalla honom.
Ther is no difference bitwene the Iewe and the gentyll. For one is Lorde of all which is ryche vnto all that call on him.
13 Ty »var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst».
For whosoever shall call on the name of the lorde shalbe safe.
14 Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?
But how shall they call on him on who they beleved not? how shall they beleve on him of whom they have not herde? how shall they heare with out a preacher?
15 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är och skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män som frambära gott budskap!»
And how shall they preach except they be sent? As it is written: how beautifull are the fete of them which bringe glad tydynges of peace and bringe glad tydynges of good thinges.
16 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju: »Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»
But they have not all obeyed to ye gospell. For Esaias sayth: Lorde who shall beleve oure sayinges?
17 Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.
So then fayth cometh by hearynge and hearynge cometh by the worde of God.
18 Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas? Jo, visserligen; det heter ju: »Deras tal har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.»
But I axe: have they not herde? No dout their sounde went out into all londes: and their wordes in to the endes of the worlde.
19 Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det? Redan Moses säger: »Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk; mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»
But I demaunde whether Israel dyd knowe or not? Fyrst Moses sayth: I will provoke you for to envy by the that are no people and by a folisshe nacion I will anger you.
20 Och Esaias går så långt, att han säger: »Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig, jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig.»
Esaias after that is bolde and sayth. I am founde of the that sought me not and have appered to them that axed not after me.
21 Men om Israel säger han: »Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett ohörsamt och gensträvigt folk.»
And agaynst Israel he sayth: All daye longe have I stretched forth my hondes vnto a people yt beleveth not but speaketh agaynst me.
