Romarbrevet 10
1 Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta.
Brethren, the delight of my own heart and my supplication which [I address] to God for them is for salvation.
2 Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud. Dock göra de detta icke med rätt insikt.
For I bear them witness that they have zeal for God, but not according to knowledge.
3 De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud.
For they, being ignorant of God's righteousness, and seeking to establish their own [righteousness], have not submitted to the righteousness of God.
4 Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.
For Christ is [the] end of law for righteousness to every one that believes.
5 Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.
For Moses lays down in writing the righteousness which is of the law, The man who has practised those things shall live by them.
6 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'
But the righteousness of faith speaks thus: Do not say in thine heart, Who shall ascend to the heavens? that is, to bring Christ down;
7 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda)?'» (Abyssos g12)
or, Who shall descend into the abyss? that is, to bring up Christ from among [the] dead. (Abyssos g12)
8 Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).»
But what says it? The word is near thee, in thy mouth and in thy heart: that is, the word of faith, which we preach:
9 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.
that if thou shalt confess with thy mouth Jesus as Lord, and shalt believe in thine heart that God has raised him from among [the] dead, thou shalt be saved.
10 Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.
For with [the] heart is believed to righteousness; and with [the] mouth confession made to salvation.
11 Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»
For the scripture says, No one believing on him shall be ashamed.
12 Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som åkalla honom.
For there is no difference of Jew and Greek; for the same Lord of all [is] rich towards all that call upon him.
13 Ty »var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst».
For every one whosoever, who shall call on the name of the Lord, shall be saved.
14 Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?
How then shall they call upon him in whom they have not believed? and how shall they believe on him of whom they have not heard? and how shall they hear without one who preaches?
15 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är och skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män som frambära gott budskap!»
and how shall they preach unless they have been sent? according as it is written, How beautiful the feet of them that announce glad tidings of peace, of them that announce glad tidings of good things!
16 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju: »Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»
But they have not all obeyed the glad tidings. For Esaias says, Lord, who has believed our report?
17 Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.
So faith then [is] by a report, but the report by God's word.
18 Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas? Jo, visserligen; det heter ju: »Deras tal har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.»
But I say, Have they not heard? Yea, surely, Their voice has gone out into all the earth, and their words to the extremities of the habitable world.
19 Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det? Redan Moses säger: »Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk; mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»
But I say, Has not Israel known? First, Moses says, I will provoke you to jealousy through [them that are] not a nation: through a nation without understanding I will anger you.
20 Och Esaias går så långt, att han säger: »Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig, jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig.»
But Esaias is very bold, and says, I have been found by those not seeking me; I have become manifest to those not inquiring after me.
21 Men om Israel säger han: »Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett ohörsamt och gensträvigt folk.»
But unto Israel he says, All the day long I have stretched out my hands unto a people disobeying and opposing.
