Uppenbarelseboken 10

1 Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare;

Haniyere okoon daawn tahdek'ts melaki k'osho kúp'o darotse b́ oot'fere t bek'i, b́ tookatsowere gúúrdek't beyirwo Ik'i edjoka b́tesh, b́ shiitso aawok'oyi, b́tufuwots tawu írok'ono botesh,

2 och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden.

Wogk'reets k'odets mas'aaf muk'u b́ kishatse detsdek'tni b́tesh, b́ k'ani tufo aats k'araats, b́ giri tufonowere datsats gedb́dek'i,

3 Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster.

K'adiru eeshi k'arok'o arts k'aari eenonowere b́ kuhi, b́ kuhorowere shawat awushi guumwotsu bok'aaro bo shishiyi.

4 Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag fick då höra en röst från himmelen säga: »Göm såsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.»

Shawat awushi guumwotswere noono bokeewtsok'on taa guut'o gawutdek'i, ernmó «Shawat aawush guummanots bokeewtso ipde'er áátson deshde'e bako guut'k'aye!» etiru k'ááro darotse tshishi.

5 Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen

Haniyere il aats k'aaronat datsats b́ need'efere tbek'ts melakiyo b́ k'ani kisho dambaan k'aaúdek't

6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: »Ingen tid skall mer givas, (aiōn g165)

Dúre dúrosh beyar beetwon, daronat bítse beyirwotsi, datsunat bgitsotse beyirwotsn, aats k'aaronat bítse beyirwotsn aztso Izar Izewer shútson taart hank'o bíeti, «Eshe haniyak ja'aratsese! (aiōn g165)

7 utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.»

Ernmó melakiyo shawatlo ezbedi k'ááro b́shisht aawwots b́guuts nebiyiwotssh b́ nabts doo shishi b́keewtsok'on ááshts Ik'i keewo s'eenetwe.»

8 Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.»

Maniyere il darotse tshishts k'ááro «Aats k'aaronat datsatse need'iru melakiyo kishatse fa'onat wogeets mas'aafi k'odo amr k'aaúde'e» ett aaniyi taash b́keewi.

9 Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.»

Melakiyokowere amaat «K'odets mas'aaf múk'na'ú taash ime» tieti, bíwere «Mas'aafmani k'aa'úde'er moowe, nmaac'otse s'aamo wotitwaniye, nnonotsnmó mas'ook'o shawetwaniye» bí eti.

10 Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände jag bitter plåga i min buk.

Taawere mas'aaf múk'na'a k'odeetsú melakiyo kishatse k'aaú dek'at tmeyi, tnonotsnowere mas'ook'o shaawbwtsi, bin matk'riyakoon tmaac'o s'aam wotb́wtsi.

11 Och mig blev sagt: »Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.

Maniyere il «Jir aywots jangosh, ash ashosh, k'osh k'osh naari noon keewiru ashuwotsnat nugúsuwots jangosh ando aani bek'on keewo neesh geyife» ett taash keeweyi.