Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.