Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

VENID, celebremos alegremente á Jehová: cantemos con júbilo á la roca de nuestra salud.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Lleguemos ante su acatamiento con alabanza; aclamémosle con cánticos.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque Jehová es Dios grande; y Rey grande sobre todos los dioses.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Porque en su mano están las profundidades de la tierra, y las alturas de los montes son suyas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Suya también la mar, pues él la hizo; y sus manos formaron la seca.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Venid, adoremos y postrémonos; arrodillémonos delante de Jehová nuestro hacedor.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Porque él es nuestro Dios; nosotros el pueblo de su dehesa, y ovejas de su mano. Si hoy oyereis su voz,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

No endurezcáis vuestro corazón como en Meriba, como el día de Masa en el desierto;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Donde me tentaron vuestros padres, probáronme, y vieron mi obra.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Cuarenta años estuve disgustado con la nación, y dije: Pueblo es que divaga de corazón, y no han conocido mis caminos.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Por tanto juré en mi furor que no entrarían en mi reposo.