Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Oh, ven, cantemos a Yahvé. ¡Gritemos en voz alta a la roca de nuestra salvación!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Acudamos ante su presencia con acción de gracias. ¡Explorémoslo con canciones!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque Yahvé es un Dios grande, un gran Rey por encima de todos los dioses.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

En su mano están los lugares profundos de la tierra. Las alturas de las montañas también son suyas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

El mar es suyo, y él lo hizo. Sus manos formaron la tierra seca.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Oh, ven, adoremos y postrémonos. Arrodillémonos ante Yahvé, nuestro Hacedor,

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

porque él es nuestro Dios. Somos el pueblo de su pasto, y las ovejas a su cargo. Hoy, ¡oh, que escuches su voz!

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

No endurezcas tu corazón, como en Meribah, como en el día de Massah en el desierto,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

cuando vuestros padres me tentaron, me probó y vio mi trabajo.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Durante cuarenta largos años me afligí con esa generación, y dijo: “Es un pueblo que se equivoca de corazón. No han conocido mis caminos”.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Por eso juré en mi ira, “No entrarán en mi descanso”.