Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Hodite, zapjevajmo Gospodu, pokliknimo Bogu, gradu spasenja svojega!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Izaðimo pred lice njegovo s hvalom, u pjesmama pokliknimo mu!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Jer je Gospod velik Bog i velik car nad svijem bogovima.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

U njegovoj su ruci dubine zemaljske, i visine gorske njegove su.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Njegovo je more i on ga je stvorio, i suhotu ruke su njegove naèinile.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Hodite, poklonimo se, pripadnimo, kleknimo pred Gospodom tvorcem svojim.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Jer je on Bog naš, i mi narod paše njegove i ovce ruke njegove. Sad kad biste poslušali glas njegov:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

“Nemojte da vam odrveni srce vaše kao u Merivi, kao u dan kušanja u pustinji,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Gdje me kušaše oci vaši, ispitaše i vidješe djelo moje.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Èetrdeset godina srdih se na rod onaj, i rekoh: ovi ljudi tumaraju srcem, i ne znaju putova mojih;

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

I zato se zakleh u gnjevu svom da neæe uæi u mir moj.”