Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Vinde, cantemos ao Senhor: jubilemos à rocha da nossa salvação.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Apresentemo-nos ante a sua face com louvores, e celebremo-lo com salmos.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Porque o Senhor é Deus grande, e Rei grande sobre todos os deuses.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Nas suas mãos estão as profundezas da terra, e as alturas dos montes são suas.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Seu é o mar, e ele o fez, e as suas mãos formaram a terra seca.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Ó, vinde, adoremos e prostremo-nos: ajoelhemos diante do Senhor que nos criou.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Porque ele é o nosso Deus, e nós povo do seu pasto e ovelhas da sua mão. Se hoje ouvirdes a sua voz,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Não endureçais os vossos corações, assim como na provocação e como no dia da tentação no deserto

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Quando vossos pais me tentaram, me provaram, e viram a minha obra.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Quarenta anos estive desgostado com esta geração, e disse: É um povo que erra do coração, e não tem conhecido os meus caminhos.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

A quem jurei na minha ira que não entrarão no meu repouso.